I september ordnade HSO Stockholm och Stockholms stad en paneldebatt. Från stadshuset deltog Kerstin Eriksson (KD), Marie Ljungberg Schött (M), Ylva Wahlström (MP), Jackie Nylander (V) och Kaj Nordquist (S).

Moderator var Maria Johansson som är ordförande i Kungsholmens råd för funktionshinderfrågor och förbundsordförande i DHR. Debatten ägnades främst åt tre frågor, arbetsmarknad, tillgänglighet och bostäder.

Arbetsmarknad

Angående arbetsmarknaden så delade man synen att det handlar om attityder som gör det svårt att få ett arbete när man har en funktionsnedsättning. Panelen var överens om att det inte borde vara ett så stort problem att få människor med funktionsnedsättning i arbete, stöd finns. Kaj Nordquist menade att det handlar om tre grupper, några som aldrig kommer att kunna arbete, några som kan arbeta med stöd samt några som skulle kunna arbeta utan problem. Marie Ljungberg Schött påpekade att man startat utbildning om funktionshinder för chefer samt ett traineeprogram där man ville få med personer med funktionsnedsättning. Ylva Wahlström från miljöpartiet ansåg att man måste avsätta extra resurser för att anställa personer med funktionsnedsättning. Sammanfattningsvis kan man säga att paneldelatagarna alla delar uppfattningen att det behövs ageras på arbetsmarkanden för personer med funktionsnedsättning. Den politiska viljan saknas inte, men man kan gärna efterfråga lite mer konkretisering och djärva förslag på området. Exempelvis ansåg man inte att det är intressant med att sträva efter att en viss procentandel av personalen i staden ska ha en funktionsnedsättning. Man anser att det dels är komplicerat att mäta men också att det kan vara problem ur en integritetssynpunkt.

Tillgänglighet

Maria Johansson berättade om en sommarkväll 2007 när hon varit ut med vänner i Kungsträdgården, hon kunde sedan rulla hem hela vägen till Kungsholmen utan några problem. Det kan hon inte göra längre. En illustration över att utvecklingen går åt fel håll. Sedan frågade Maria Johansson vad som var den viktigaste åtgärden. Kerstin Eriksson från KD menade att vi måste följa upp programmet för delaktighet och att vi måste åtgärda enkelt avhjälpta hinder. Marie Ljungberg Schött var besviken på att det ibland inte fungerar med tillgängligheten, som exempelvis när det visar sig att en nybyggd arena inte är tillgänglig. Miljöpartiets Ylva Wahlström ansåg att staden effektivt få bort enkelt avhjälpta hinder. Jackie Nylander, Vänsterpartiet menade att man skulle behöva incitament, något likt rotavdraget för besöksnäringen. Även Kaj Nordquist ansåg att en modell likt rotavdraget skulle vara bra. Sedan var har bekymrad över att det som man faktiskt har gjort för att förbättra tillgängligheten blir sämre. Här borde uppföljning och bevarande av förbättringar göras.

Boende

Stockholm har en stor brist på särskilda boenden enligt SoL och LSS. Staden har på grund av ej verkställda beslut åkt på böter. Vad behövs göras? Ska man centralisera planering och beslut om utbyggnad av särskilda bostäder?

Marie Ljungberg Schött tyckte inte man skulle centralisera byggandet, däremot kan det finnas skäl att se över ersättningen till stadsdelarna så att man inte blir förlorare när man bygger. Kaj Nordquist menade att bostadsmarknaden är ett generellt problem i Stockholm, folk har knappt råd att bo. Kerstin Eriksson tyckte att man skulle fortsätta på den inslagna vägen med att ge stadsdelarna direktiv om att 5 procent av nybyggnationerna ska vara särskilda boenden. Hon menade också att socialförvaltningen arbetade hårt med att få stadsdelarna att bygga.