Här kommer dagens samtal att direkt⁠textas. 
Hjärtligt välkomna till kvällens program. Jag heter Patrik och jobbar som bibliotekarie, ofta med program. 
Fokus för kvällens sammankomst är de ekonomiska ramarna och möjligheterna som finns i förhållande till funktionsrätten, alltså rätten till själv⁠bestämmande och full delaktighet, för personer med funktionsnedsättningar. 

Jag vill rikta särskilt tack till Funktionsrätt Stockholm stad, utan vars samarbete kvällen inte vore möjlig. 
Det är viktigt och självklart för mig som bibliotekarie, och oss som folk⁠bibliotek, att vara välkomnande och angelägna för alla medborgare. 

Nu utan att fördröja evenemanget onödigt mycket - ni är inte här för att lyssna på mig, hoppas jag - hälsar jag fram till scenen, Stockholm stads socialborgarråd, Alexander Ojanne, från S, och Jan Jönsson, oppositionborgarråd från L, och moderator Willy Silberstein. 

/applåder/ 

-Tack! 
Jag flyttar mig lite - varmt välkomna hit. Akustiken är speciell här, man får ta det lite lugnare, till och med om man är politiker och vill prata och säga mycket. Ett lägre tempo är att rekommendera. 
Vi har en ganska flytande sluttid för det här samtalet. Det kan pågå till 18.45, och som mest till 19.30, vilket jag inte tror blir fallet, men då vet vi premisserna. 
Det bygger på hur frågvisa ni i publiken är. Jag har frågor, och jag kommer ställa dem till herrarna, men jag kommer också lämna ordet fritt sedan. 

Då är det viktigt att ni inte frågar rakt ut, utan jag kommer peka, och vi har sedan en mikrofonhållare, som med raska fötter kommer vara hos er, så ni hörs när ni frågar. 

Jag tror inte ni behöver en presentation - vi fick namnen, mer vill vi inte veta! /skratt/ 
Jag kommer beta mig igenom frågor och variera vem som får frågan först. Ni får diskutera lite. 
Det blir inte massa detaljer, utan ganska övergripande. 
Alexander, och lyssna nu noga Jan, det hamnar i ditt knä, frågan. 
Det finns så vitt jag vet en oro i den här gruppen som finns här, och självklart hos många i samhället, om den höga inflationen, lågkonjunkturen som är i antågande. I Stockholm finns stort behov av pensionsavsättningar till personal. 
Det är många som oroar sig för att det ekonomiskt kommer gå ut över personer med funktionsnedsättning. 
Alexander, vad säger du? 

A: Vi har som ambition att det inte ska göra det. Vi har budgeten för 2023 som inte gäller effektiviseringskrav, i budgeten. 
Av de aspekterna du räknade upp: en annan avgörande sak är vilka stads⁠bidrag vi får. 
Sveriges Kommuner och Regioner sa att vi behöver 20-30 miljarder, för att bibehålla nivån i välfärden. 
Regeringen levererade 6 miljarder. 

Det är en fjärdedel. Jag kan vara själv⁠kritisk. 

-Du säger ambition, det är inte så förpliktigande. Vad ser du med de stats⁠bidrag som SKR aviserat så långt? Vad händer med det här?

-Det blir inte effektiviseringar. Uppräkningarna är inte i paritet med inflationen. 

Det är mer pengar, men det räcker inte. Så är det i många områden i välfärden just nu. I skolan och äldreomsorgen och överallt. 
Vi får för lite pengar. Vi har gått från en situation där staten finansierade varannan anställd, till nu var tredje. 
Med urholkade stats⁠bidrag tär det på välfärden. 

-Inga krav på effektiviseringar i år, men du säger inte att samma gäller för nästa år? 
A: Vi går in i budget⁠processen nu. 
-Vad ser du då? 
A: Det är svårt att ge rakt svar, vi vet inte vilka stats⁠bidrag vi får. 
Regeringen presenterar sin budget i höst, men kalkylerat med samma bidrag som i dag klarar vi oss utan effektiviseringar, men vi kan inte räkna upp i paritet med inflationen. 

-Jan, din bild, har du samma budget⁠ambitioner som S i år? Om vi börjar där. 

J: Sett till årets budget lade vi lite mer på socialpsykiatrin och personer med funktionsnedsättning. Vi dubblade till exempel den så klart schablon⁠ersättningen till grupp⁠bostäder och annat, och fler⁠dubblade den till socialpsykiatrin, som är på 0,95 procent, det är väldigt lågt. 
Men jag håller med Alexander om att statsbidragen, där mitt parti sitter i regeringen, de är inte tillräckliga. 
Hela kommun⁠sektorn behöver mer. 

-Du har direkt⁠lina till Johan Pehrson och L. Räknar du med att regeringen i höstens budget ökar bidrag via SKR, som går till den här gruppen? 

J: Jag hoppas det. Men nu befinner sig hela Sverige i en ganska svår situation, i det att vi både har rusande inflation, som endast kan bekämpas genom att hålla nere offentliga utgifter - eller alla utgifter egentligen. Om man blåser på går inflationen ännu mer upp. 
Värdet av pengarna blir ännu lägre. Men jag tänker att det finns saker som görs nu, som handlar om till exempel el⁠stödet och annat, andra kompensationer. 
Det verkar gå att göra en del subventioner. 
Sveriges Kommuner och Regioner borde gå före tycker jag egentligen. 

Men om jag ska säga något - ja, man bör nog, om man har en funktionsnedsättning, vara orolig för hur anslagen ser ut. 
För nästa år, 2024-2025 blir nog jobbiga.

Willy: Du hör inte att regeringen kommer vara generös med statsbidrag som skulle lindra effekterna du förutspår för nästa år?

J: Inte i utsträckningen att det täcker alla kostnader.
Finans⁠ministern träffade faktiskt Sveriges Kommuner och Regioner förra veckan.
Budskapen var att "det kommer bli jättetufft, ni gör ett bra jobb".

-Vi vet inte hur bidragen från SKR är nästa år - jag har stor respekt för det, och det måste vara svårt för er att veta.
Men räknar du med nedskärningar nästa år, när det kommer till personer med funktionsnedsättning?

A: Vår vision var att inte ha effektiviseringskrav överhuvudtaget.
Vi ska sluta med de kraven som legat på välfärden, men vi behöver också räkna upp i paritet med inflation framöver.

-Det blir spekulation här. Vi vet inte vad regeringen kommer säga, men Alexander: 
Om det inte kommer tillräckligt med pengar från staten, och nedskärningar krävs, t ex för personer med funktionsnedsättning, vad tycker du då att man i första hand ska spara på?

A: Jag tycker inte man ska spara på funktionsnedsättning överhuvudtaget...
-Men förutsättningarna kan ju göra att det blir så?

Ljudet försvann. Nu så.

A: Vi ska inte göra effektiviseringar.
Vi ska fixa en budget som...

-När du säger effektiviseringar, betyder du nedskärningar då? Vad betyder det?

A: Ja... Vi brukar ha god dialog... Jag ska inte kasta för mycket nu!
Men under föregående mandatperiod hade man effektiviseringar på särskilda satsningar på 120 miljoner ungefär, på personer med funktionsnedsättning.
Det hade man inte 2021, effektiviseringskrav men annars hade man det, 40 miljoner varje år.
Det var vi väldigt kritiska till då, och har lovat att inte göra.

Vi har inga effektiviseringar 2023, och ambitionen är att vi ska låta bli att leverera dessa under hela mandatperioden.

-Vi vet inte vad staten kommer säga i termer av bidrag, t ex till Stockholm stad, som sagt, men du måste ha någon bedömning kring vad det lutar åt att ni landar på för 2024?

A: Jag vet inte om ens finans⁠ministern själv vet det. Vi är tidigt i året, och denna budget presenteras ju sent i höst.
Jag törs inte gissa.

-Jan, törs du gissa?

J: Nej, jag vågar inte det!
Men det är viktigt att framhålla att vi under förra mandatperioden hela tiden låg i nivå med de kostnads⁠ökningar som både staten och samhället hade.

-Då var ju kostnads⁠ökningarna helt annorlunda jämfört med nu?
J: Precis. Därför är det viktigt att förstå att även om det läggs in mer pengar nu så är det klart att kostnaderna som nu drar iväg mycket måste tas i verksamheterna.
Det är ofrånkomligt!

-Din spaning är ändå att under nästa år, och kanske året efter, så kommer det konkreta nedskärningar för personer med funktionsnedsättning?
J: Om man inte prioriterar om, ja.
Men det går ju att prioritera dessa målgrupper.
Det förutsätter jag att man gör, och tar in pengarna på annat håll, så som i kultur- eller idrotts⁠budgeten.

Partierna får sluta med sina små favorit⁠projekt som ofta kan dra iväg med många miljoner också.

-Du ser inte heller nedskärningar för personer med funktionsnedsättning i Stockholm nästa år?

J: Får jag dela det i två delar?
Om man bor i gruppbostad så kommer det inte märkas.
Det kommer vara lika bra som nu.
Men om man har ledsagning kommer det säkert bli strängare och färre timmar som man får.
Det kanske blir hårdare bedömningar på olika insatser.

Det kan vara hemtjänst också, om man har det behovet, t ex.

Då blir det strängare bedömningar, t ex för hemtjänst.

-Ser du också det, Alexander?
Mindre ledsagning och nedskärningar i hemtjänsten.
Din gissning är mer intressant och säger mer än andras, därför frågar jag dig, Alexander.

A: Det ska bra mycket kris till för att vi ska prioritera på det sättet.
Jag tycker att funktionshinder⁠politiken var den som fick stå tillbaka mest i 2023 års budget, med låga uppräkningar - något vi redan under budget⁠debatt var tydliga med att vi inte var nöjda över.
Jag och finans⁠borgarrådet sa det.

Jag tror inte vi kommer lägga en sämre budget nästa år.
Jag tror att den blir bättre, ja.
Men vi vet inte var inflationen drar iväg, och med statsbudgeten.
Det är viktigt att ha med sig detta också.

Jag har inte en lika mörk bild över framtiden.
Jag tar ett helt annat område:
Vi kände behov av att öka insatserna när det gäller socialt förebyggande arbete mot gängkriminalitet och sådant.
Men vi saknade resurser för det - då prioriterade vi om och tog resurser från upphandling av ordningsvakter.
Det finns andra områden att flytta medel från.

Ibland behöver man göra svåra prioriteringar och stå för det.

-Jag kan egentligen för lite för att veta, men jag frågar om pensionsavsättningar.
Det behövs mycket, för att det finns en skuld?

A: Njaaa. Jag är ombudsman, så detta kan jag prata hela kvällen om!
Vi har i pensions⁠avtalet knutet till prisbasbelopp.
När inflationen skenar sticker det upp också, vilket ökar in⁠betalningen.

-Riskerar det gå ut över den här gruppen?
A: Nej, det är kostnads⁠neutralt i budgeten, men det tas inte på budgeten som är i dag.
Men det är en stor kostnad till staden, generellt.

Å andra sidan, när inflationen lägger sig på normal nivå, och vi gjort betalningarna, kommer de här vara låga.

-Alexander, du räknar inte med nedskärningar för personer med funktionsnedsättning nästa år.
Jan, du ser vissa nedskärningar.
Har jag förstått det rätt?

J: Ja, det är ju redan nu. 
Det blir ofrånkomligt.

-Men Alexander säger inte det?

J: Om en verksamhet får 0,95 procent i påslag, som socialpsykiatrin, och kostnads⁠ökningen ligger på 8-9 procent...

-Så nedskärningar blir det, pga upprepningar av pengar till gruppen inte blir lika stor som inflationen?

A: Vi får återkomma till det.
-Jan verkar ju veta vad han tror?

A: Vi har inga effektiviseringar till att börja med, och räknar inte i paritet med inflationen - absolut inte.
Det påstar jag inte heller.
Sedan är det inte riktigt så att det är inflationen som är... Det här är personal⁠täta verksamheter, och det är inte riktigt så illa...

-Det jag är ute efter, det kanske inte går att svara på, men personer med funktionsnedsättning, ska de vara oroliga för nästa år exempelvis. Jan? 

J: Återigen, man måste skilja på personer inom till exempel LSS, som har grupp⁠boende. De behöver inte känna panik för att det kommer bli en massa personal som försvinner. Jag kan inte tänka mig det. 
Man får mat och har roliga aktiviteter och så. 
Utan, det blir mer på de här stora anslagen som handlar om till exempel timmar i ledsagning, inom hemtjänst. 
Jag kan tänka mig att det blir snålare. 
Det innebär inte att man blir av med allt, men det blir snålare, för att pengarna ska räcka. 
Det är min teori. 
I alla fall, om man har som chef att prioritera, är man tvungen att göra det. 
Men det går, som Alexander är inne på, att i nästa budget göra en förstärkning. Då kommer inte de konsekvenserna förstås. 

-Personer med funktionsnedsättning jobbar mindre än befolkningen i genomsnitt. Kan ni som företrädare för Stockholm stad göra något för att förbättra förutsättningarna? Jan? 

J: Ja, dels handlar det om vad vi erbjuder för stöd i skolan. Förra mandatperioden fördubblade vi antalet små särskilda undervisnings⁠grupper, för att fler ska få stöd. 
Vi har en intressant verksamhet som kallas Bron. Ett samarbete mellan arbetsmarknads⁠förvaltningen och grund⁠särskolorna, och sär⁠gymnasierna. Men nu kommer det heta något annat!
Det var för att hitta personer som kanske klarar ett riktigt jobb, med vissa anpassningar. 
Andra kanske kan ha några timmar då och då. 

Nu har vi också dagliga verksamheter som har som inriktning att just jobba med att personer ska vara ute på riktiga arbetsplatser, om man klarar det förstås. 

Om inte har vi vanlig daglig verksamhet, där man ju också gör ett arbete, men det är inte på vanliga arbetsmarknaden. 
-Alexander? 

A: Till att börja med är det ett enormt resurs⁠slöseri att inte nyttja arbetskraft. 
Det gäller att fokusera på vad individer kan och inte vad de inte kan.
Vi hade ett intressant projekt, när jag var facklig ombudsman på TElenor. Vi jobbade med att få in funktionsnedsatta i arbetsuppgifter med anpassade kontors⁠platser. 
De som kanske inte haft ett jobb i hela sitt liv, och de kunde jobba heltid och blev otroligt effektiva - detta med anpassade verktyg. 
Investeringen gav företaget vinst. De tjänade in pengarna ganska snabbt. 

Jag tror vi borde jobba mer på det sättet. 
I Stockholm nu ökar vi Stockholms⁠jobben med 25 procent. Personer med funktionsnedsättning är en prioriterad grupp. 
Vi har feriejobb riktade till gruppen, och vi har lite projekt på gång, för att få den här första raden på CV:t. 

-Ska vi tolka det som att personer med funktionsnedsättning, att de jobbar mindre än befolkningen i snitt, att ni kommer till bukt med det? 
A: Det är nog att ta i att vi löser problemet, men vi har nog samma målbild. 
-Ni kommer jobba med att minska skillnaden? 
A: Absolut. Det är vi nog överens om. 
J: Jag tror inte det finns någon politisk skillnad där. Möjligtvis en del, som vi kan komma till rätta med tillsammans. 
Det handlar om personer... Man får välja daglig verksamhet man vill ha. Det finns som sagt ett antal dagliga verksamheter, som låter deltagarna vara på praktik bland annat, på vanliga arbetsplatser. 

Där är det tråkigt, för Stockholm stad och flera stadsdels⁠förvaltningar säger att "vi ger bara praktik⁠platser till våra egna, i kommunala verksamheten, och de fristående verksamheterna får inte del av Stockholm stads praktik⁠platser", trots att det är personer som är invånare i Stockholm stad. 
Jag har tjatat om att man inte kan hålla på så. Några förvaltningar har blivit bättre, och andra inte. 
Det gäller att tjata där, om att det inte ska vara skillnad på om man valt en fristående verksamhet eller en kommunal. 

-Hur nära är det att brotta ner motståndet? 

J: Tyvärr får man säga att det inte är nedbrottat helt. Jag ska träffa flera aktörer som jobbar med det här. De ville diskutera det här igen. 
Men, om vi bara är tydliga med budget⁠kraven hela tiden tror jag att inom några år borde man få bort det. 

-En fråga som jag tecknat ner: personer med funktionsnedsättning upplever sämre hälsa, och deltar mindre i hälso⁠främmande aktiviteter, jämfört med andra i befolkningen. Det gäller barn, unga och kvinnor. Varför är det så? 
Alex? 

A: Där är väl forskningen tydlig. Det är inte funktionsnedsättningen som gör att man idrottar mindre, utan tillgången och vilka krav som ställs när man kommer till en idrotts⁠förening. Antingen ställs kraven för högt, så man inte klarar dem, eller så är kraven för låga, och de blir inte motiverande. 

Det är en fråga som jag har diskuterat senast i lördags. Framefootball heter det. Jag träffade en förening som håller på med det, med idrotts⁠nämndens ordförande. 
Det är en fråga vi jobbar med. Vi har också idrotts⁠koordinatorerna, som försöker få ihop de här grupperna. 
Men vi måste kanske bli bättre på att ställa krav på föreningarna, och föreningslivet, att acceptera och ta emot. 
När man har planer och hallar och får bidrag, att man också tar emot funktions⁠nedsatta, att verka i föreningen och ge dem rimlig stimulans. 
-Jan, händer tillräckligt? Borde mer hända? 

J: Under 2021 delade jag ut pris till ... Jag tror de heter SHIF . De kanske har bytt namn. Stockholms handikappade idrotts⁠förbund eller något sådant. 
Det är en stor ungdoms⁠verksamhet, där man har alla möjliga roliga idrotter, bland annat det du nämnde. 
Jag gick i Skärholmens gymnasium, som var riks⁠gymnasium för personer med rörelse⁠hinder. 
Vi som var gående fick ibland möjlighet att vara med i rullstolsbasket och -bandy och allt möjligt. Det var roligt. 
Jag tror det finns möjlighet att integrera det i vanlig ungdoms⁠idrott. 

-Konkret, ni som jobbar politiskt i Stockholm, vad kan du göra Jan? 
J: Vi har skrivit tydligt, och jag tror inte det är en åsikts⁠skillnad där, att alla våra kommunala verksamheter, oavsett om det är fritidsgårdar, eller idrotts⁠anläggningar eller andra aktiviteter - det ska vara tillgängligt för alla. 
Det är ett krav som finns. 

Det kan vara så att informationen inte alltid går ut. 
Jag tror också att ibland kanske vi behöver fundera på om det är att det blir jobbigt att komma in i en grupp där de flesta inte har synliga funktionsnedsättningar i alla fall, och man är kanske den enda med det. Att man där känner en o⁠säkerhet. 
Jag vet att man i Skärholmen jobbat aktivt på att fritids⁠gårdarna ska introducera fler från gymnasiet bland annat, så man kan komma som grupp. 

-Alex, kan du göra mer som makthavare i Stockholm? 
A: Absolut! Vi är inte nöjda. Det är därför vi fortsätter med dialogen med föreningarna som finns, som är aktiva med personer med funktionsnedsättning, men även de som inte har det i dag - att de kan ta emot. 
Det finns många små sporter, som frame football till exempel, som borde kunna införlivas i vanliga fotbolls⁠föreningar. Precis som man har futsal i många föreningar. 

Det borde komma mer in under paraply, komma in kansli i större föreningar, och få de förutsättningarna att verka på ett annat sätt. 

Där tror jag vi kan vara dörröppnare.

-Finns det mycket fördomar, hos dem utan funktionsnedsättning, mot personer med funktionsnedsättning som idrottar?

A: Ja, Hepata, spelade jag i länge. 
Det fanns mycket fördomar där - från spelare såväl som domare.
Det hände att det kom tackling efter avblåsning, där man inte hörde, t ex.

-Har ni olika syn på området, när det kommer till att anlita mer privata företag?
Mer eller mindre, eller som nu? Jan?

J: För L:s del handlar det inte om mer eller mindre, utan det är människor själva som ska få välja:
Vill de ha kommunala alternativ ska bra sådana finnas.
Vill man i stället ha privat/fristående alternativ ska det finnas, och vara bra också.

-Det finns inga diskussioner att ändra förutsättningarna för privata/kommunala aktörer?

J: Jag oroar mig över formuleringen i socialnämndens budget om att mer ska bedrivas i kommunal regi - inget vi står för!

- Gör ni det, Alex?

A: Ja, det är ju vi som skrivit budgeten!
Vi står för det av flera skäl:
Dels har vi kritik mot vinsterna som plockas ut av privata bolag.
-De tjänar för mycket pengar?
Men det är väl upp till er hur mycket ni ska ersätta dem med?

A: Om man kommer in som privat aktör och plockar russinen ur kakan - om vi behöver höja våra ersättningar, så måste de ju höjas hos privata också.
Det blir problematiskt.

Det finns områden där det i praktiken inte fungerar, där kommunal verksamhet är för liten för att kunna väljas.
Sen finns det en del i formuleringen som kanske inte rör det här området, utan mer HVB-hem, där man inte har någon verksamhet alls!

-Är det här förändringar på marginalen?
Om man anlitar privata företag, kommer man märka av era planer?

A: Vi har inga planer på att skrota system, LOV-system, lagen om valfrihet alltså.
Det är möjligtvis om det kommer något LOU-upphandlat företag, att vi tar tillbaka det i egen regi. Vi får se.

Varje gång ett LOU-upphandlat boende gått ut har det i alla fall blivit så - det är svårt att vinna två i rad.
Det blir rotation.

Personalen får mer arbetsgivare och det blir rörigt, men även för brukarna, när man upphandlar verksamheter med nya aktörer.

J: Inom det här området har jag inte hört någon verksamhet som går med enorma övervinster.
Tvärtom har branschen, precis som kommunala verksamheter, varit oroliga för att ersättningarna är för låga.
De får ju samma ersättning som de kommunala.

Det där är ett annat problem:
När ekonomin i de små verksamheterna - som de flesta vill ha - blir för dålig blir de uppköpta av större bolag.
Plötsligt hamnar man i en annan verksamhet än den man tänkt sig.

Det är viktigt att få från politiken försöker jobba för att valfriheten ska vara kvar, och att aktörerna är kvar.
Och att vi inte beskriver det som jättestora övervinster - det är det inte i denna verksamhet.

-Ingen av er tror på drastiska förändringar alltså?

A: Attendo, ett företag som agerar på marknaden, har fått skjuta fram sin prognos.
De har länge planerat 4 kronor per aktie i en utdelning.
Kvartal 4, 2023, till början av 2024, sköts den upp.
Det finns alltså planer för ganska stora aktieuttag ur verksamheten.

Det är en sak som jag som socialdemokrat är mycket irriterad över!

-Vi är i Stockholms stadsbibliotek, det är kultur på varenda hylla här.
Hur mycket svårare är det för människor i t ex rullstol att ta del av teater, opera och annan kultur i Stockholm?

A: Ni som sitter här kan nog svara på det bättre.
-Men det är väl du som kan göra något?

A: Det är inte riktigt mitt bord. Vi har ett kultur⁠borgarråd för detta, med vilken jag pratade med inför här.
Jag fick en headsup för att det skulle komma kultur⁠frågor.
Man har gett kultur⁠förvaltningen i direktiv att tillgänglighetsanpassa sina lokaler - fysiskt, att ta sig in, men också ut vid t ex utrymning. Det är viktigt och ofta något som glöms bort, just att ta sig ut.

En hiss in är ju inte en hiss ut, från t ex en brand.

Även att jobba med fler hörselslingor i kultur⁠lokaler.

-Och din bild är att tillgängligheten håller på att förbättras när det kommer till kultur?
A: Enligt kultur⁠borgarrådet jobbar de på den fronten. Men det är inte riktigt mitt bord.

-Ok, man får inte fråga dig.
Jan då?

J: Den fysiska tillgängligheten har nog förbättrats, och gör det hela tiden.
Det har att göra med EU-lagstiftning:
Så fort man renoverar/bygger nytt måste man nu på ett helt annat sätt ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning.
Men från Funktionsrätt Stockholm har jag förstått att när t ex Stadsteatern har föreställningar så står det att man har syntolkning, eller teckenspråk.

Men det ges inte särskilt ofta.
Det står att det ska finnas, men det kanske blir en föreställning av alla där detta erbjuds.
Det blir svårt om man inte kan just det datumet. Då kanske det inte blir ett besök.
Detta måste utökas, och så vitt jag förstår jobbar Stadsteatern med att det ska bli fler.

-Ligger ni på dem?

J: Hoppas jag verkligen!
-Och du kan bara hänvisa till kultur⁠borgarrådet? Ja.

Två frågor till innan jag släpper in eventuella frågor från publiken.
Bör funktionshindersperspektivet lyfta, som en egen punkt i stadens utredningar, tjänsteutlåtande och remisser?

J: Jag har hela tiden tyckt att det inte ska tas in olika perspektiv i våra utredningar bara för att.

-Det här är väl inte bara för att?
J: Jo, i vissa tjänsteutlåtanden blir det helt onaturligt - utan att man menar så mycket.
Det leder till en massa svammel, bara.
Vi har ibland haft rubriker som inte innehållit mycket.

Det gör ibland mer skada.

-Det måste väl finnas andra sätt att hantera frågan än att svamla?

J: Jo, men har man detta känner sig tjänstemän tvungna att skriva massa saker under rubriken.
Men är det relevant ska det givetvis finnas.
Vi har ibland barnrätts⁠perspektiv som rubrik, t ex.

-Ser du att det är relevant i fler situationer än vad som hittills varit fallet?

J: Ja. Det är inte i huvudsak på det sociala området.
De som jobbar med sociala frågor är nämligen ofta väldigt inlästa på detta, men på den hårda sidan (husbyggnader, planering av stadsmiljö osv) har man inte alltid samma kunskap - där tror jag att det oftare skulle finnas ett värde i att plocka in detta perspektiv mer aktivt.
Också för att de politiker som sitter där ofta har mer fokus på hur gestaltning ska bli, hur väggar ska se ut och vägar ska dras, snarare än tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. 

-Ser du möjlighet att fler ska vara på i frågan? 
A: Jag håller nog med Jan helt! 
Den här gången tycker jag han har helt rätt. 
Vi har några rubriker som jämställdhet och sådant, som ska återkomma - det kan bli klipp och klistra mer än att det finns en riktig analys i dem. 

Jag tror inte det hade gjort så stor skillnad om man lagt till det. 
-Men det finns områden, som byggnation... 
A: Absolut. Framförallt när det kommer till sommar⁠gågator och uteserveringar, där det verkar saknas tänk på att alla ska ta sig fram. 
-Ytterligare en fråga: digitalt utanförskap, ett ganska stort problem på många håll. Behövs åtgärder? 

A: Vi ska se till att det finns internet och datorer och kunnig personal på plats överallt, men vi måste också se till att stadens verksamheter har ett icke-digitalt alternativ, när blanketter och annat ska fyllas i. 
-Är det så nu eller bör det förändras? 
A: Det är inte riktigt så, men vi är en bit på vägen och jobbar med det. 

-Situationen är att i dag finns det kommunala institutioner, där man om man inte är så bra på datorer är man rökt i sin kontakt? 

A: Det går ofta att få hjälp, men det blir omständligt, om man ska komma till ett medborgare⁠kontor, och behöver hjälp. Det finns pucklar att lösa. 
Det är ett budget⁠direktivt. Det står att det ska lösas!

-Vi hoppas de gör som ni säger. Jan? 
J: Ett problem som många här har, som också gäller hemlösa, är bank-ID. Alla har inte tillgång till det. Man blir utelåst från i princip alla system. 
Nu pågår en statlig utredning om det kan accepteras, som jag förstår. Och dessutom om man kan ha ett statligt bank-ID, att det inte är bank⁠institutionerna som sköter det. 
När det gäller blanketter och så måste man få hjälp via medborgar⁠kontoren, och man kan ha kontakt med Funktionsrätt och SRF och andra föreningar som kan hjälpa till på olika sätt. 

Men det vi också tycker är att stadens hemsida - om man kommer in på den - borde det finnas mer lättläst på den.
En del behöver mer av det. 
Vi har precis lagt en skrivelse vi hoppas behandlas positivt, om just fler lätt⁠lästa texter. 
-Tack så långt! Jag ser flera händer. 

Du får välja! Alla händer ska få tala. 
-Jag heter Carl Henrik, ordförande i Autism Sveriges Stockholms⁠avdelning. Två frågor: den första om inlednings⁠frågeställningen, om ekonomin. 
Jag blev lite förvånad, när två representanter för kommunen inte verkar veta vem man representerar. 
Ni båda pekade på att det är problem med ekonomin för att man inte får statsbidrag man behöver. Vi har inflation, och Jan tror jag sa att kommunen måste hålla nere inflationen, vilket är riksbankens uppdrag. 

Kommunerna i Sverige är ju självständiga enligt grundlagen. I andra sammanhang skryter man med kommunal kompetens, som det kallas. Stockholm stad är en av världens rikaste kommuner. 
På många områden höjer man taxor och avgifter. 
Parkerings⁠avgifterna höjs till max⁠nivå enligt vad lagen medger, och alla taxor höjs då. 
Man har en möjlighet och själv⁠ständighet att höja skatten. Man kan höja kommunal⁠skatten för att balansera budgeten då. Varför har ni uteslutit möjligheten i era anföranden? Ni pekar på att staten inte ger bidrag de inte är skyldiga till i sammanhanget. 
Ni är skyldiga att balansera budgeten mer era verktyg. 
Varför är det uteslutet? 

Det andra är ett konkret stort problem, som jag inte tror behöver kosta pengar. I skolorna har vi många som är hemmasittare. 
Troligtvis har majoriteten olika diagnoser, NPF och sådant, och mår dåligt i skolan. 
Vi har en lag där barn är skyldiga att gå i skolan. 
Det är huvudmannens ansvar att se till att barn är i skolan. 
Jag tror inte ni vet hur många där, det finns troligtvis ett mörkertal, men säkert tusentals i Stockholm. 
Det här borde inte kosta extra pengar. Det borde kunna hanteras inom reguljära verksamheten. Tankar om det? De stackarna får inte jobb heller. 

-Tack. Vi börjar med skattehöjningar. 
A: Vi har inte uteslutit det, det är något vi sagt kan komma under mandatperioden. Men vi har inte sett att vi har möjlighet att höja skatten, som ekonomin är nu, med skenande räntor och höga elpriser och bränsle⁠priser, höga matpriser. 

I tider där familjer kämpar med ekonomin är vi överens i majoriteten om att inte höja skatten. Men vi har också tydliga... På första pressträffen sa vi att det kan komma under mandatperioden. I oppositions⁠budgeten lade vi förslag på en skattehöjning på 15 öre. 
-Det är ett sätt att kyla ner ekonomin, som folk pratar om. 

A: Men just nu har familjerna svårt att få ekonomin att gå ihop överhuvudtaget. Vi ska inte lägga på extra kostnader. 
-Jan? Är ni i L redo att föreslå höjd skatt? 

J: Det vill vi inte, nej. Det har att göra med att familjerna och enskilda hushåll står under stark press, på grund av ökade kostnader. Det är inte rimligt .
Det är regeringen som måste ta hänsyn till inflationen, och därför inte kan blåsa på hur mycket som helst med statsbidrag. Kommunerna har inte ansvar för det. 

-Det finns förutsättningar? Om ni kommer fram till höjd skatt får ni igenom det? Räknar du med det? 
A: Man sänkte skatten med 15 öre tidigare. I opposition⁠budgetar har vi sagt att vi vill gå tillbaka till skattesatsen 2018. Det är en dörr som vi håller öppen. 
-Det blir med 15 öre ungefär, om ni höjer. 

A: Man får återkomma till vad som behövs exakt, man får inte höja för sakens skull, utan det ska finansiera något. 
-Jag kan tänka mig att det finns människor här som får hjälp via olika stöd, som kommuner har, att om vi höjer skatten kan personer med funktionsnedsättning leva drägligare. Vad säger du? 

A: En diskussion vi tre partier som styr behöver ta. Exakt vad vi behöver fylla på. Men vi är inte främmande för det, men vi är tydliga med att vi inte tänker höja skatten när det är så påfrestat. 

J: Skattehöjningar fungerar inte på det sättet. Ja, första året får man höjd skatteintäkt, men sen påverkas handel, antalet arbetstillfällen osv.
Det är inte säkert att man får den höjda intäkten på sikt - därför är det komplicerat med skattehöjningar.

-Okej! Hemmasittare är flera tusen, enligt frågeställaren, i Stockholm.
Kan vi göra mer?

J: I Stockholm stad har utbildningsförvaltningen gedigen statistik⁠insamling - varenda skola, elevhälsoteamen går igenom detta varje vecka, och tittar på elever med över 15 procent frånvaro.

Kommer man upp mellan 15 och 20 kopplar man ofta på ett skol⁠socialt team bestående av skol⁠socionom - anställd på socialtjänsten - som tillsammans med elevhälsoteamet vidtar åtgärder.

Rinkebyskolan är ett prakt⁠exempel, som fått tillbaka 9/10 hemmasittare på det här sättet.
Det är fortfarande knepigt med personer som behöver mycket stöd från barn- och ungdoms⁠psykiatrin.
Detta samarbete fungerar inte alls - ett stort problem!

Men Stockholm har väldigt god kontroll, numera, på hur många de är, numera.

-Och gör tillräckligt?
J: I alla fall väldigt mycket bättre.
Nu har vi dessutom fler små undervisnings⁠grupper - lokalt på skolorna men också stadsdels⁠vis - och resurs⁠skolor som nu fått tillbaka många av eleverna med hög frånvaro.
Så antalet hemmasittare i Stockholm har sjunkit.

-Är det tillräckligt, Alexander? Kan ni göra mer?
A: Man kan alltid göra mer, men detta är återigen ett område där man gjort ett väldigt bra jobb - något vi tänkt fortsätta med.
Vi behöver också få arbetet in i fristående skolor.

-Är det sämre där?
A: Vi har inte samma insyn där, i alla fall.
Jag törs således inte svara på huruvida det är bättre eller sämre.

-Jag såg fler händer. Varsågoda.
Håll micken nära.

-Jag heter Marianne och sitter i ett funktionshinder⁠råd som staden håller sig med.
Jag sitter i funktionshinder⁠rådet i Kungsholmen, Norrmalms stadsdelsförvaltning.
Jag har hamnat där via FUB, och Funktionsrätt Sverige som jag också representerar - men framförallt representerar jag mig själv som förälder och god man till en dotter som har en utvecklingsstörning, och bor i gruppbostad.

Jag skulle vilja ta upp en fråga som jag tycker är intressant från en politisk synvinkel men som inte berör ekonomi:

Efter många års erfarenhet vet jag att stadsdelsförvaltningarna ju bestämmer enväldigt över sina grupp⁠bostäder, satsningar och hur de tillgodoser sina funktionsnedsatta medborgares behov.
Det finns ingen likvärdighet - ingen stadsdel är den andra lik.

Ena stadsdelsförvaltningen har en viss personal⁠täthet, men i den andra är det annorlunda.
I den ena beviljas sommarvistelse med grupp⁠bostaden - i den andra skickar man funktionsnedsatta ut för att köpa glass.

När det kommer till rena missförhållanden som ju kan vara allvarliga så finns en speciell gång för vart man vänder sig: enhetschef, avdelningschef, stadsdels⁠direktör, och i sista hand till politikerna.

Vi har väldigt många stadsdelsförvaltningar, så det är helt avhänget av vilka politiker som sitter i dessa stadsdelar.
Jag ska inte trötta ut alla med att gå in på vad som kan hända i de hemskaste av fallen. Jag har bott i Stockholm i 50 år, trots att alla hör att jag är från Skåne.

I Malmö, min hem⁠kommun, har man förvaltningar som gemensam och central förvaltning i kommunen, som ensamt ansvarar för alla funktionshindersfrågor, som utbildnings⁠förvaltningen här i Stockholm som tog ansvaret från skolorna.

Jag tror att vi skulle uppnå större likvärdighet om vi hade all kompetens på funktionshinder⁠området samlat i en förvaltning.
Jag har själv uppdrag sedan många år tillbaka åt utbildnings⁠förvaltningen - jag är ute på skolor varje månad.

Jag ser hur utbildningsförvaltningen mycket skickligt satsar på utbildningen och tillsättning av tjänster med handplockade personer - särskilt i problem⁠skolor.
Min fråga gäller likvärdigheten.

-Det är väl ingen ny fråga för er?

A: Nej. 
-Håller du med om bilden, att det är för stor frihet för vissa stadsdelsförvaltningar?
För stor skillnad?

A: Det är inte likvärdigt i hela staden - något vi känner till.
Vi har ett uppdrag därför, för att kartlägga, framförallt när det kommer till ledsagning där man ska titta på alla avslag och kartlägga anledningen till skillnaderna mellan olika stadsdelar.
Man behöver inte vara professor för att se att vissa stadsdelar avslår mer, och att vissa ha en tendens att förlora i domstol.

Vi måste få till en likvärdighet i staden.
Vi känner till detta. Det är pågående arbete.
Detta är under året.

-Löfte?

A: Det är redan beslutat att vi ska ha utredningen. Vi får se vad den kommer fram till. Sedan ska vi genomföra förslagen som kommer.
-Du kan ändå lova att skillnaderna mellan olika stadsdelsförvaltningar kommer minska?

A: Det är absolut vår förhoppning.
-"Förhoppning", blir det så?!
A: Det SKA bli så, men det är det vi beslutar om.
Jag sitter inte personligen och gör utredningar.
Från stadshuset pekar vi mot detta i alla fall, likvärdighet.

J: Vi har länge sett att utbyggnaden av grupp⁠bostäder sett olika ut, då stadsdelsförvaltningarna mest tänkt på sitt eget.

Vi besluta att det ska vara centralt på socialförvaltningen.
De beställer från och med nu alla grupp⁠bostäder i staden, oavsett vad stadsdelarna tycker.

Man ska dock komma ihåg en sak:
Vi tar Södermalm som exempel, vilket motsvarar Sveriges tionde största kommun.
Sveriges kommuner är väldigt olika.
Man kan fråga sig om det är bra eller dåligt.
Det är dåligt när människor behandlas illa.
Ibland har vi sett fördelar hos dessa stadsdelar.
Skärholmen startade arbete med särskild kompetensutveckling, där personalen genomgår utbildning och prov, och blir certifierade.
Det har vi spridit ut till hela staden.
Det är inte säkert att det kommit till stånd om det inte ibland fått förekomma olikheter.

-Du är inte lika intresserad av ökad likformighet alltså?

J: Om det innebär att det blir lika dåligt överallt är det inte lika bra.
Men om det däremot skulle bli bättre... Jag tycker inte att det alltid visat sig att stora organisationer blir mycket bättre.
Region Stockholm, en jättestor organisation, är väldigt olika - till och med mellan olika medincinska avdelningar.

-Jag tar mig friheten... 
-En kort! En fråga, inget uttalande. 
-Jag fick aldrig svar på frågan om jämförelsen med utbildnings⁠förvaltningen, som har en av de mest framgångsrika förvaltningar på utbildnings⁠området. Det var dem jag jämförde med. 

J: Stockholms skolor är väldigt olika, eftersom jag själv dessutom är rektor och så. 
Det är inte alls så att skolorna ser likadana ut. Det är därför vi har valfrihets⁠system, för att människor vill ha helt olika behov. 
-Vi har en frågeställare här framme, sedan där borta i rosa tröja. 

-Jag har lite tal⁠svårigheter, så om ni inte förstår får någon tolka. 
Men jag undrar om det här med att bedömningarna kan bli hårdare, nu när det blir sämre ekonomi. 
Jag tänker att vi med en funktionsnedsättning, vi har redan suttit hemma i 2 år, med pandemin. 
Det är nu vi kanske orkar gå ut och ha ledsagning. Under pandemin satt vi hemma mycket. 
Jag tycker man ska tänka på  det också, att vi som funktionsnedsatta behöver vår ledsagning, och vår hjälp, och vi behöver komma ut i samhället. 

Alla i Sverige har haft tuffa två år, men vi som är funktionsnedsatta har haft ännu tuffare. 
-Den frågan behöver ingen tolkning, jag tror alla förstår. 
Jan, du sa att det finns en risk att ledsagning dras ned på. Vad är svaret här? 
J: Det är min bedömning ja. Om man inte tillskjuter mer pengar i nästa budget. 
-Det låter inte som så nära förestående. 
J: I vår budget har vi dubblerat det här, men vi får se. 
-Alexander? Kan du ge ett lugnande besked? 
A: Nej, egentligen inte. Inte mer än att säga att det inte är vår ambition att det ska bli så. Vi försöker inte lägga effektiviseringar, och sedan hänger mycket av alla andra bitar på hur det ser ut mot hösten 2023, när vi lägger budget, vad som händer då. Vilka statsbidrag får vi? Hur ser ekonomin ut när det gäller räntor och mat. Det finns flera aspekter. 
Men jag tycker att det här är ett område som fått stå tillbaka väl mycket i senaste budgeten. Jag tror inte det går att göra en lika snäv budget en gång till. 

-Ni kommer inte skära ner, men om det blir mer vet ni inte? 
J: Bra sammanfattning. 
-En frågeställare här vinkade. Rosa tröja, super dry står det. 
-Det visste jag inte! Helene heter jag. Jag är rullare, elmoppe. Har världs⁠rekord i långkörning, körde till Sollefteå - det är en annan historia. 
Jag tittar överallt på var jag kommer in - apotek, banker, you name it. Jag går in till polis⁠stationen, stora polis⁠huset, det är 90 grader mellan ingångsdörrarna, en har ingång mot fel håll. Det går inte att ta sig in. 
I nya vänthallen finns det inte stolar med armstöd. Hur tar vi oss upp? 

Det här är ett ansvar och en aktivitet som vi kan göra allihopa. Skicka klagomål till mig om ni inte orkar eller hinner, eller vilket skäl som helst. 
Jag går själv in på apoteket och banken - och de ger skiss på hur de kan lösa, det kan vara målarfärg eller något som ska flyttas på. Det är skitsaker. 

Ni pratar om hemmasittare: först ungarna, jag tror vi alla anser det, men alla hemmasittare  min ålder, som snart blir 80, hur får ni ut dem?
Vad kan de göra åt förtvivlan när inget verkar kul längre? 
Jag har själv skitkul! Det rör inte mig. 
De tjatar för att få mer hemtjänst, mer si och så. 
-Vi förstår frågan! 
-Pengarna kommer från samma börs. 

-Det var två frågor. Den första var vi inne på. Ett exempel från verkligheten, vi har inte kommit så långt som samhälle. 
Alexander? 
A: När det gäller fysiska tillgängligheten att ta sig in - absolut, det finns mycket att göra. Tråkiga svaret: det tar tid, när man renoverar måste man göra det rätt. 
Vi som kommun⁠politiker har ingen rådighet över banker och apotek, eller andra, gör sina lokaler. 
Vi kan se till att bibliotek och simhallar och kultur⁠anläggningar, att det är tillgängligt. 
Jag tror att om vi får ökad tillgänglighet till de anläggningarna hoppas jag ni väljer att inte vara innesittare och går på teater och simmar i stället. 

-Jan, innesittare runt 80, kan man göra något? 

J: Jag läste om ett intressant projekt som KTH håller på med. Man har tittat på något slags verksamhet i Schweiz där personer som är pensionärer, men lite yngre, de kan anmäla sig till någon form av kommunal tjänst. 
Man går hem och sällskapar med andra äldre pensionärer. Det samlas i någon tidsbank. När man själv kommer upp i den åldern får man tillbaka den tiden!
Finurligt! 
Det har fått många att ställa upp på olika sätt, som tidigare inte var volontärer. 

Det finns mycket att göra där tänker jag. 
Men det är det jag kan komma på just nu. 
Annars har vi hemtjänst och ledsagning, och annat. 

-Ja? 
-Hej, jag är representant från Stockholms dövas förening. 
Tolken får upprepa vad jag säger också. 
Vi har en nationell kvinno⁠jour på teckenspråk. Jag har många frågor, men måste begränsa mig i kväll förstår jag. 
Min fråga handlar om ekonomin i första hand, och funktionshinderperspektiv i andra hand. 
Det finns många saker man försöker prioritera i budgeten. Men, när det gäller utvecklings⁠områden - då tänker jag på medborgar⁠kontor på teckenspråk, och äldreboende för döva - många teckenspråkiga bor hemma och är isolerade och har ingen att kommunicera med, behöver flytta. Prioriterade utvecklings⁠områden. 
Kvinnligt stöd⁠boende för teckenspråkiga döva har inte tillräckliga resurser. Det är utsatta flyktingar... Det finns många utvecklings⁠områden som är angelägna. 
Hur tänker Stockholm stad här, vid sådana angelägna utvecklingsområden som gäller funktionsnedsatta?

-Tack för frågan. Vem vill ta frågan? Du får välja vilken du börjar med.

A: Äldreboenden för döva var intressant.
Jag pratade med dövblindas förening ganska nyligen om detta.
Det är en fråga jag har bollat även med äldreborgarrådet, men törs ju inte våga något här och nu.
Det är något att titta mer på, absolut.
Vi har ett behov för regionen, av det, vilket man ser med blotta ögat.

Det är intressant, och något jag tar med mig i det fortsatta arbetet.
Det kanske kan bli något roligt där.
Vi har liknande för finskspråkiga, t ex, i Stockholm stad.
Vilka frågor var det med?

-Medborgarkontor, utsatta flyktingar, stöd⁠boende för kvinnor.

A: Det är ingenting jag har funderat över, jag ska ta med mig det.

-Du lovar att titta på detta?
Ytterligare kommentar, varsågod.

-Jo, det är medborgarkontor för teckenspråkiga och kommunalt boende för döva med kognitiv funktionsnedsättning, och stöd⁠boende för utsatta kvinnor som är teckenspråkiga.

-Ska Jan ta det?

J: Ja, när det gäller skyddat boende tittade vi på det, men det var inte så många så att det gick att få det att gå runt, helt ärligt.
Men det är klart att vi måste kunna erbjuda dessa kvinnor skyddat boende.
Att det sedan ska vara en helt teckenspråkig miljö kan bli svårt.
Det är tack och lov - på sätt och vis - en liten grupp.

Jag tänkte säga något om medborgarkontoret också.

-Det finns nationell kvinnojour på teckenspråk. Jag föreslår att man samarbetar med dem.

-Ja. Det kan ni inte säga emot, eller hur?


A: Jag är helt ärligt alldeles för dåligt insatt i detta.
Jag måste kolla upp vad det här är, och vad som görs.
Men min sekreterare sitter och antecknar konstant.

-Det är bra.
Jan?

J: Medborgarkontor på teckenspråk är något som kom upp på Järvaveckan inför valet.
I princip alla partier lovade att titta på om i alla fall något av medborgarkontoren skulle kunna ha teckenspråkig service.
Det är en ganska liten kostnad som därför borde kunde komma in i en budget.

-Du har sått lite frön.
Några frågor till.

-Ni pratade om idrott för personer med funktionsnedsättning.
Tyvärr rör det sig om mycket pengar.
Mitt barn som är gående, som ska börja spela basket, köper jag ett par basketskor till.
Ska jag spela basket i rullstol kostar det 50 000.
Det är en stor del av att folk inte börjar idrotta.
Ett förtydligande, alltså.

När jag väljer att gå på ett evenemang, t ex på Stadshuset, så kan jag inte sitta ihop med min familj.
Hur tänker ni här?

-Jan?

J: Stadshuset?
-Stadsteatern menade jag!
J: Det är knepigt. Hela salongen är byggd för att kunna ta in så många som möjligt i publiken.
Så rullstols⁠platserna är antingen längst fram eller längsmed kanterna.
Jag vet inte om det är i brådrasket möjligt att lösa, helt ärligt.

Men det är ett framsteg att det i alla fall finns platser, för det fanns inte förut.

-En till fråga, varsågod.

-Anna Quarnström, ordförande för Funktionsrätt Stockholm stad.
Jag har en fråga kring det faktum att Funktionsrätt ju har seminariet för att man är orolig över budgeten och dess följder.
Men vi kan konstatera att vi i goda ekonomiska tider också då haft kraftiga nedskärningar när det kommer till LSS och SOL.
Hur länge ska personer med funktionsnedsättning behöva uppleva det som att man är en buffert i en budget, snarare än att det handlar om rättigheter?
Varför är systemet riggat för att gå nedåt hela tiden i stället för uppåt när det kommer till olika rättigheter?

-Alexander, är det så att de är en budget, och att det går nedåt snarare än uppåt?

A: Hoppas jag absolut inte!
Jag är som sagt ganska ny på området, så jag har inte hela historiken med mig.
Men det är en anledning till att vi inte vill ha generella effektiviseringar.
Vi vill inte att man ska effektivisera x antal miljoner varje år, för att det inte ska gå nedåt.
Vi vill räkna upp, men i högre takt än nu. Det kräver dock att vi får de ekonomiska förutsättningar för att göra det.

J: Det går inte bara nedåt.
Det går lite upp och ner om man tittar på siffrorna.
Men gruppen personer med funktionsnedsättning som har rätt till stöd är väldigt mycket större än vad den var för 10-15 år sedan.
Vi lägger in mer pengar, men det är ju samtidigt många fler som ska ha del av det.
Det är ett politiskt ansvar att hela tiden försöka få fram så mycket pengar som möjligt till detta område - precis som många andra områden.

-Alex här, ordförande för Förbundet Sveriges Dövblinda, Stockholm-Gotland.
Jag möter medlemmar både regionalt och kommunalt.
Det gör att jag ser o⁠likheterna mellan kommunerna och stadsdelsnämnderna.

Skatteväxling bör ni samla mer om, att titta på hur ekonomiska resurser används för funktionsnedsatta.
I Stockholm stad är mycket hämtat från regionens kommuner, och tvärtom - att man tar resurser av varandra, och ser till att de inte räcker till hela regionen.
Det handlar ju om hela regionens medborgare.

T ex ledsagning, eller färdtjänsten, hur den fungerar.
Teckenspråkstolkning och dövblindstolkning har vi, som fungerar olika i olika insatser.
Jag uppmanar er politiker att bli bättre på att titta på att hämta ekonomi av varandra, så att det blir mindre belastning för den enskilda kommunen.

J: Det är nog bra för väldigt många av läns⁠kommunerna, men inte särskilt bra för Stockholm stad.
Alltid när vi har sådana samarbeten så är det Stockholm som finansierar alla andra kommuner i länet.
Vi är helt enkelt så stora.

A: Jag delar det resonemanget.

-Okej, en kort fråga nu - inget annat!

-En helt annan fråga:
Har ni sett och fått rapporter om att personal och vikarie⁠rekrytering till grupp⁠bostäder och andra områden i socialförvaltningarna i Stockholm omöjliggjorts av ett nytt system Stockholm stad ut⁠arbetat som innebär att samtliga stadsdelsförvaltningar har jättesvårt att rekrytera vikarier och tillsvidare⁠anställda - man får inga sökande.

-Känner ni igen bilden? Att man inte får sökande?

J: Jag känner faktiskt inte alls igen det.
Tittar vi på de senaste somrarna har man - pga att man inte visste hur pandemin skulle bli - haft väldigt god vikarietäckning: dubbelbemmaning i de flesta fall för att inte riskera att det blir tomt någonstans.
Denna planering har man fortsatt med, senast i jul.

Men att det skulle vara svårt att rekrytera här... Det är svårt att rekrytera till social⁠sekreterare.

-Det här är uppgifter som kommer direkt från socialförvaltningarna.

J: Vilken stadsdel är det då?
Generellt i Stockholm är det inte svårt att rekrytera till just det här området.

A: Jag har inte heller fått såna rapporter, men just nu lägger vi däremot 40 miljoner på kompetensutveckling av befintlig personal.
En liten anekdot: när vi gör det här så tänker vi att det ska plinga till i telefonerna överallt - att det pratas om 40 miljoner som mycket pengar, men inte en enda journalist gör det!
Det speglar intresset av frågan.
Nu när vi närmar oss slutet vill jag påpeka hur viktigt det är att ni anordnat debatten så att folk lyssnar och hör, för det är alldeles för lite tryck i frågorna, och det här är för att 40 miljoner är något som är en stor satsning men som inte kommuniceras ut!

-Skicka ett mejl och var konkret sedan. Pressa dem!
Jag tror och hoppas inte minst att ni fått svar på era frågor. Jag vill rikta ett tack till er båda, och tack till er som lyssnat. Tack ska ni ha! /applåder/