Här kommer dagens paneldebatt att skrivtolkas av Timothy och Louise. 

- Hej och välkomna hit, ska ni vara allihopa, till Tranströmerbiblioteket och kvällens samtal om funktionsrätt och demokratiska rättigheter.

Jag heter ALice och jobbar här på biblioteket, och vi ordnar samtalet i dag tillsammans med... Funktionsrätt Stockholm stad, och det är vi jätteglada att få göra, och att ni som är här och lyssnar och ställer frågor.

Vi är glada att vi har Stockholms socialborgarråd, Alexander Ojanne och oppositionsborgarråd Jan Jönsson på plats här.

Moderator är Gabriella Ahlström. Välkomna!

Gabriella: Tack så mycket. Nu är mikrofonen på? Ja, det är den.

Varmt välkomna hit alla, in i värmen, till Tranströmerbiblioteket, och varmt välkomna våra gäster, Alexander och Jan.

Ni träffades på stora huvudbiblioteket i våras, och hade samtal tillsammans.

Det som ni pratade om då är ungefär samma sak som vi ska prata om här i kväll, det vill säga funktionsrätt och demokratiska rättigheter i en tid som är ekonomiskt kärv, och där man som politiker är tvingad att göra prioriteringar.

När ni sågs i våras var ju  budgeten inte lagd. Ni pratade en del kring det, och utifrån de här ekonomiska ramarna, hur man kan tänkas hur prioriteringarna blir.

Nu är budgeten lagd. Ni hade diskussioner och beslut togs i kommunfullmäktige, under två dagars diskussion.

Nu vet vi hur det ser ut.

Det generella stadsbidraget höjdes, visserligen, men inte tillräckligt, eller hur? Just för att täcka underskottet.
För stockholmarna betyder det en skattehöjning.

24 öre per intjänad 100-lapp, vilket ger staden 848 miljoner i ökade skatteinkäkter.

Jag drar lite i grunden! Jag tänkte att vi ska starta där i läget som är nu, och inför det kommande året.

Hur de här pengarna ska användas, med bäring på just personer som har en funktionsnedsättning.
Är det en grupp som kommer prioriteras i budgeten, eller är det tvärtom? Att det är en grupp som kommer drabbas av nedskärningar på olika sätt.

Det finns ett tydligt mål, en målsättning, som staden har, vad gäller självbestämmande och full delaktighet för alla. Det hör ihop, i vilken mån ni ser att staden kan leva upp till målsättningarna man har formulerat.

Alexander, du får gärna börja.

Alexander: Det är precis som du säger, det är en tajt budget att jobba med.

Det är alltid en svår fråga om - jag skulle säga att hela funktionshinderområdet är prioriterat, utifrån att det inte görs nedskärningar, utan det är från nivån vi ligger i, i ett läge där vi behöver 30 miljader till hela Sveriges kommuner, för välfärden. Men vi får 10 miljarder, och därför gör vi skattehöjningar, avgiftshöjningar och utökade koncernuttag.

Med det kan vi freda välfärden för neddragningar. Där ska man se budgeten, det är inte en offensiv välfärdbudget. Vi har inga effektiviseringar, och vi räknar upp med den faktiska kostnadsökningen. Det är på den nivån vi ska se på.

Vi gör inte så på alla områden, men bland annat på Funka, och så är det prioriterat. Man ska inte förvänta sig stora satsningar.

Gabriella: Det är satsningar på marginalen?

Alexander: Lite så. Jag tror att det var här - nej, på stadsbiblioteket, så pratade någon i publiken om teckenspråkstolken på medborgarhuset, och det var ett projekt, och inte permanent. Vi tog med oss den från debatten och nu har vi permanentat den, och gett en långsiktig finansiering.

På samma medborgarkontor i Rågsved vill vi försöka bryta det digitala utanförskapet.

Det finns en del satsningar, men det är inga - jag vill inte ge sken om att det görs gigantiska välfärdssatsningar, men det är mer för att alla ska kunna överleva.
Gabriella: Du sa att du inte var nöjd med satsningarna under 2023. Men är du mer nöjd med budgeten nu?

Alexander: Vi fick en del kritik för budgeten 2023, med rätta. Det var inte effektiviseringar, men vi gjorde uppräkningar på 1 procent, och vi tycker att vad vi gör 2024 är mycket bättre.

Jag får tacka funkisrörelsen för att man har legat på och vilka konsekvenser det blir om man inte gör tillräckliga uppräkningar.

Jag hoppas det märks att vi tagit oss till det.

Gabriella: Skattehöjningen som gjordes, hur motvilligt gjorde ni den? Hoppades ni slippa det?

Alexander: Absolut, det är aldrig bra att höja kommunalskatten, den är platt. Alla betalar 24 öre extra, oavsett om du är mångmiljonär eller pensionär.
Det är klart, jag tycker - det är föredraget att få mer generella statsstöd, där vi har ett mer progressiv skatteuttag.

Å andra sidan, det kommer ett jobbskatteavdrag från regeringens sida, och det blir nästan en skatteväxling.

Det blir höjd regionskatt, eftersom de har höjt skatten också.

Gabriella: Jan, när ni samtalde senast, att personer med funktionsnedsättning har skäl att vara oroliga. Ni hade lite olika ingångar där, du sa att det kommer bli tajt, det kommer bli nedskärningar, och du kunde ringa in några särskilda områden där du trodde det skulle bli.

Sett, nu, till budgeten som ligger, hade du - hur känner du nu?

Jan: 2023 har varit ett tufft år, precis som Alexander beskriver. Det var framförallt socialpsykiatrin som fick en uppräkning, 0,95 procent, som räknas upp. Det är en liten verksamhet, men likväl personer som har olika psykiatriska eller psykosociala problem.

2024 ser ju bättre ut.

Det är ingen tvekan om det, socialpsykiatrin får en normal uppräkning och LSS kommer få normala uppräkningar.
Vi har valt att inte göra den här skattehöjningen. Precis som Alexander beskriver - det slår på alla inkomstgrupper. För de som tjänar mer blir det mer. Men ju mindre man tjänar är det mindre marginaler. Det kommer att kännas i deras plånbok. Inte bara kommunskatt - det är en hel del höjda avgifter. Det vore bra att undvika.

G: Alexander gav en eloge till alla föreningar och organisationer som driver frågorna. Tycker du samma sak - är det civilsamhällets förtjänst att de är på agendan?
J: Utan funkisrörelsen skulle frågorna inte uppmärksammas. Det finns olika förklaringar. Dels är massmedia... Ja, det är inget intresse överhuvudtaget att bevaka dessa frågor. Det gör i sin tur att det inte blir något politiskt tryck på frågorna. Den nationella politiska debatt, handlar bara om skjutningar och sprängningar och säkerhetsläget. De faller därför i glömska.

Men jag noterar i budgeten som är lagd att man tagit till sig saker som rörelsen påpekat. 
Såsom Rågsvedsgrejen, även hur man ska ... Vi hade uppe... Det har kanske inte så mycket med budgeten att göra. Men vi hade stor oro för ett nytt system för fördelning av medel och att slå ut valfriheten av de privata delarna. Nu har majoriteten tagit tillbaka det. 

G: Budgeten debatterades under 2 dagar. Jag var inne på delen som handlar om funktionsrätt och delaktighet - efter att du pratat om stadens vision Alexander - det blev lite diskussion om dessa frågor som handlar om funktionsrätt och delaktighet. I stället handlade det om gängkriminalitet och så. Ni kanske diskuterade det under andra punkter. Men det känns som att det är frågor... Många akuta frågor ligger högt uppe på agendan som den nationella debatten handlar om.
Hur kan man som politiker se till att dessa frågor inte kommer bort: i synnerhet i dessa tider.

A: Gällande mediafrågan. Vi försöker ligga på journalister att skriva. Vi har en pressavdelning som försöker få ut vår politik i media. Men det är ett extremt svalt intresse. 
Det var ett inlägg med 5 punkter om vad vi satsar på i budgeten. Det har vi försökt sälja in till flera tidningar men inga är intresserade.
Vi ville ge fria simträningskort till folk på LSS-boenden... Vi gick igenom alla tidningar och började med Dagens Nyheter osv. Men till slut kom till det Heja olika.
Det var i 10-miljonersklassen ändå.

Jag vet inte hur vi ska få journalister intresserade av dessa frågor. Rörelsen behöver synas och ställa krav och få konfliktlinje i frågan. Det har varit på gott och ont att vi är överens om mycket.

Angående debatten: jag valde medvetet att hålla ett inledningsanförande. Jan hann inte med 2. Det är kort talartid. 
Jag valde det för att det är ett prioriterat område som inte lyfts i media. Jag hoppades att det skulle lyftas men så blev det inte.

G: Det här med politisk samsyn: ibland pratar man om välviljans apartheid. Man är så överens och samsynen kan ge stiljé kring frågan och det blir ingen spets eftersom alla överens. Finns det inte tillräcklig politisk friktion så att inget drivs på?
A: Så kan det vara. Men vi har i alla fall haft lite diskussioner under året och fått berättigad kritik. Men det finns en samsyn gällande unga i kriminalitet också - med tidiga insatser också. Så jag tror inte att det bara handlar om att vi är överens. Det handlar om intresse. 
J: Det finns en del saker som vi har diskussioner om. Bland annat är vi positiva till fristående aktörer och att den enskildes vald ska välja. Så att de kanske lägger ner, för att det inte finns.

Det är ett exempel. Vi har haft lite... Ja... 
Vad är det mer vi har diskuterat? Det är ersättningsnivåer. Det finns konkreta fall. Det är inte att vi är oeniga, mer att det lyfts fram saker och fråga "hur ska ni hantera/lösa detta?"

Rörelsens betydelse kan inte underskattas.

G: Politiska sakfrågor. Sverige är i en lågkonjunktur. Personer som lever med funktionshinder, många står utanför arbetsmarknaden redan. Och kämpar på olika sätt.

Planerar staden några särskilda insatser för den här gruppen som redan är så sårbar i dessa tider, när det kommer bli ännu tuffare? 

Alexander: Arbetsmarknadspolitiken är en grej, men staden vill se till att de som står längst från arbetsmarknaden kommer in. Vi har särskilt fokus på personer med funktionsnedsättning där.

Konkret har jag inte så många exempel, men Feriejobben är en sådan sak, sommarjobb, att det finns några jobb som är vikta just för personer med funktionsnedsättning för att få till första raden på CV:t.

G: Vill du tillägga något, Jan?

J: Själva funktionsnedsättningbegreppet är så brett. Det blir många olika åtgärder, förstås.
Vi skulle gärna se att funktionsrättsrörelsen fick möjlighet att bedriva uppsökande arbete i utsatta områden, inom vårt föreningsstöd. Det tror vi skulle kunna göra att man kunde fånga upp personer och kanske koppla ihop dem med olika insatser och så.

Det tycker jag skulle kunna vara intressant att se över. Och det finns fler, väldigt fina verksamheter, bland annat - jag besökte Stockholms hotell och restaurangskola, och där har man börjat med vuxenutbildning som är - inte för att bli kock, men mer för de lite enklare arbetsuppgifterna som finns inom en restaurang. Oerhört populära, och väldigt positiva, för personer som har funktionsnedsättning eller svårt med svenska språket.
De har både en lärare som är utbildad i restaurangbranschen, och ytterligare en person som kan hjälpa till med olika saker, om man behöver träna på språket eller andra saker.

Det tänker jag kan vara en sådan konkret sak för att kunna utbilda sig, och då dessutom till ett bristyrke. Det behövs hur mycket människor som helst i restaurangbranschen.

Jag ska lägga till: jag kom på varför jag inte kunde formulera ytterligare en sak som vi tvistar om - det är för att jag inte haft diskussionen med Alexander, utan trafikborgarrådet. Vi har olika uppfattning om hur man ska prioritera resurserna till just tillgänglighet inom trafikområdet.

G: Och vad är det ni tvistar om?

J: Vi har tyckt att det är viktigt att det finns ett särskilt reserverade pengar som handlar om tillgänglighet utifrån ett funktionsnedsättningsperspektiv, medan vi har upplevt att den nuvarande majoriteten har gångtrafikanter, cykel, ihop. Den upplevelsen som gångtrafikant är att cyklisterna bara åker fram, men tar inte hänsyn till personer i rullstol eller med rullatorer.

Då försvinner perspektivet om det blir för mycket fokus på cyklister.

G: Jag tänker, när vi är inne på det här med tillgänglighet - det kanske är något som fortfarande pratas mycket om. Men för några år sedan pratade man mycket med "Design för alla", universiell design. Stockholmsmodellen fanns. Tidigare när man byggde skulle det passa för alla, med hänseende på personer som har funktionsnedsättningar på olika sätt.

Nu tycker jag inte man hör så mycket. Det var storslagna planer, och det skulle vara klart till ett visst år, och så flyttades det framåt hela tiden.
Vad har hänt med det här, design för alla, universell design, tänka visionärt? Till det tillgängliga?

Alexander: Det ska genomsyra allt arbete vi gör, när vi bygger staden. Den är delvis byggd och redan planerad.
Tillgänglighetsanpassningarna tar tid då, och ibland är svåra att få till också i en del miljöer. Ibland av rent praktiska skäl, ibland av kostnadsskäl, och ibland av kulturminnesskäl. Det finns många olika anledningar till varför det är krångligt ibland. Det är alltid en utmaning.

Vi har tillgänglighetsprogram i Stockholm stad som är uppskattat av funkisrörelsen - men det är reviderat, man vill inte göra stora förändringar, det ska implementeras. Det faller på min roll att ha en diskussion med de andra borgarråden som har de hårda frågorna.

"det här ska genomsyra Stockholm", oavsett om det är fastighet eller annat, de ska jobba enligt programmet.

Det är ett ständigt, pågående arbete, det är aldrig klart.

G: Vad gäller det inom områdena, om du ska ge en generell bild eller svar? Hur funkar det i dag?

Alexander: Det funkar bra, väldigt kort tid efter att ha pratat med personen om det, sedan glöms det tyvärr bort.

Jag tycker det är lätt att sitta i en budgetprocess och prata om det, och alla förstår en. Sedan kommer det i alla fall till stadsdelsnämnder och allt, och de säger "det funkar inte, tillgängligheten förstörs".

Jag tycker man ska ha tillgänglighetstänk när man gör det.

G: Det du beskriver låter lite ytligt, att alla är överens om att det är viktigt, och när det ska göras händer inget.

A: Det är min uppgift att påminna om att det inte var det vi var överens om.

G: Om du ger betyg åt Stockholm som stad, ur tillgänglighetsperspektiv, att röra sig ute på Stockholm, besöka olika lokaler, som kommunen är ansvarig för. Hur bra klarar man av det?

A: Det är inte bra att jag ger ett betyg, det är funkisrörelsen som ska göra det. Jag är inte nöjd dock, och man blir aldrig det. Det är viktigt att vi får signalerna där man inte är nöjd, så får vi jobba framåt.

G: Jan, hur nöjd är du?

J: Jag tänkte hur jag ska besvara frågan. Som gående och utan någon större funktionsnedsättning förutom att jag har glasögon och svårt att se emellanåt /skratt/ så är det inte min uppgift kanske, att betygsätta det.

Det är klart, man behöver se - är det så att inget har hänt, det är ganska uppenbart att många miljöer ändå gjorts mer tillgängliga än vad de var tidigare.

Det går någorlunda för personer som har en rullator att ta sig ombord på våra tunnelbanor numer, och även bussarna än tidigare.

Som barn skulle man gå upp för en trappa för att komma in i en buss, och det ska finnas särskilda ramper och så vidare.
Men det finns andra miljöer som inte alls fungerar, inte minst nu när det är mycket snö, så är det vissa grupper jag skulle säga som knappt kan ta sig ut för att snöröjning inte fungerar tillräckligt bra.

Det finns ständigt möjligheter till förbättringar. Samtidigt, jag var ute och besökte en LSS-gruppbostad i Kungsholmen... Den här veckan? Nej, i fredags! Det var roligt att se, för man har jobbat med tillgänglighet på ett annat sätt, där det varit en expert och tittat på miljön, och i stället som man kanske trodde för några år sedan, då det var mycket roliga färger på väggarna, planscher och allt möjligt, så har man nu rensat och tänkt till kring färgsättning, tydliga markeringar på dörrar, trösklar, toaletter, tydliga skyltar.

På det sättet har man uppnått en miljö som gör att de som bor där känner sig tryggare, är lugnare och kan mycket lättare uttrycka vad de själva vill göra, med sin egen bostadsmiljö, i stället för att det blir för mycket intryck som skapar oro och ibland utbrott och annat.
Det är ett annat tänk. Den här experten går igenom de boendena.

G: Det krävs kunskap för att skapa sådana miljöer. Men håller du med Alexander att man kan vara överens i stunder och sedan blir det inget?
J: Det är inte bara ett problem inom funktionsrättsområdet. Ibland skulle man behöva ha personer som jobbar inom områden som är politiker. Tegelbacken ska byggas om. Och nu är det fokus på cyklister. Men det krockar med andra människors behov. Ibland får jag känslan att .. Det finns människor i trafiknämnden som bryr sig om trafik och deras prioritet är att få bil- och cykelflöde att fungera och annat blir nerprioriterat.
Det här sociala perspektivet skulle behövas i de "hårda" nämnderna.

G: Stockholm vet jag, vill ha en funktionsrättssamordnare i varje stadsdel, för att fokusera på stadsdelens tillgänglighet och även ha informationsansvar för invånarna. Kan det vara en idé - att det sitter någon som har koll på frågorna och ser till att aspekterna beaktas?
A: Vi har inte finansierat det till nästa år. Men vi har ändrat funktionshinderråden. Inte de gamla systemen kom man in för sent, med handlingar som i princip bara bankades igenom i möten. Nu vill vi att man ska komma in tidigare i processen för att få en riktig påverkan. Det ska utvärderas och jag hoppas att det innebär att vi får ett mer inkluderande närsamhälle och att man kan påverka på riktigt.

G: Frågorna ska in de här "hårda frågorna". Hur ska man åstadkomma det? 
Det här som du pratade om, Jan, med LSS - det handlar om riktiga kunskaper. 
Behöver man helt enkelt kunskap in i områdena som ska in, inte bara tyckande och en attityd?
A: Jag håller med Jan om att vi ska sprida ut socialpolitiker i olika nämnder. Våra nämnder blir lite dåligt utformade. Jag vet inte hur det ser ut i Stockholm, men det sitter för många lärare i utbildningsnämnden och för många socialsekreterare i socialnämnden. Att vara politiker är inte att vara expert utan att representera folket. 
Vem är jag? Har jag tänkt när jag suttit i nämnd. En vit arbetarklass man för LO-medlemmar. Det har varit mitt perspektiv.
Vilket parti ni är sympatiserar med här - tänk på engagera i er olika nämnder. Man kan sitta i stadsdelsnämnder, utbildningsnämnder och "hårda frågor".
G: Ni får göra rockader mellan nämnderna.
A: Det gjorde vi. I Södertälje jobbade jag på heltid på Telia och jobbade med upphandlingsfrågor. I Stockholm har jag suttit i allmännyttan, idrottsnämnden osv. 

G: När jag lyssnade på budgetdebatten. Jämfört med med debatter på riksnivå kändes de mer sympatiskt mellan politikerna.
Apropå att engagera sig i politiken, kan man nog bli sugen på att engagera sig. 
Mer konkreta kärnfrågor.
A: Jag har suttit i riksdagen och där är det högre tonläge. Och hitta oneliner för att få ut i sociala medier.

Det är inte så på kommunalnivå. Det handlar om att lösa riktiga problem. Lösa saker. Inte hur låter det här bäst?

G: Vi ska prata om skolan. Skolinspektionen kom med en rapport i går om elever med neuropsykiartiska diagnoser. Och de får inte sina behov tillgodosedda.
Har ni några satsningar åt det hållet? Jag vill även hänvisa till en enkätundersökning som funktionsrätt Stockholm just som kommer i vår.
Elever med funktionsnedsättning känner utanförskap i skolan. 
Det beror på många olika saker, men tillgänglighet är en del. Inte bara det fysiska - brister på platser att dra sig undan och brist på bibliotek...
Några tankar/satsningar åt sådant som rör skolans värld?

J: Det finns lite olika saker där. Det här blir olika med tanke på elev/kategori. Tidigare hade vi särskolan, nu anpassad skola. 
Vi har fin sådan anpassad verksamhet i Stockholm som är välbemannad, pratar man med eleverna är de glada och nöjda, det finns stora utrymmen, som de behöver.

Vad vi identifierat under året, är att övergången mellan grundskola och anpassad gymnasium inte funkat. Valfriheten är begränsad för dessa elever. Det har att göra med att de elever som ska in på vanligt internationellt program får ju intagningsbesked, men det får inte de andra. Det kommer precis när sommaren börjar, och de får veta det då, även om de haft samma möjlighet att välja precis som alla andra elever.

Det finns många aktörer att välja bland. Jag sitter i Stockholm gymnasieregion, som vi har - alla kommuner i regionen ingår där. Vi har bestämt att titta särskilt på den processen. Det finns en process, men den verkar inte följas.
Det är en sådan aspekt.

Sen kommer Stockholm att arbeta om sitt "funktionsprogram för skollokaler". Vad ska finnas i en skola? Hur mycket ytor ska man ha?
Jag vet inte om det kommer nästa år. Det befintliga har inte varit särskilt bra, ur en tillgänglighetsaspekt, så det blir viktigt nu när vi uppdaterar att tillgängligheten verkligen finns med.

Många har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och de särskilda utbilningsgrupperna, under mandatperioden - många behöver det lilla sammanhanget, just för att kunna få ro i lärandet, men också just för att slippa känna känslan av ensamhet och utsatthet, som kan ofta bli när allting bara rör till sig, och andra klasskompisar, och även lärare kan tycka att man är jobbig och ställa till det, i stället för att få gå i ett lugnare sammanhang, och få egna vänner.

Där är ju också resursskolorna som det var ett himla liv om för två år sen oerhört viktiga. Stockholm har ett system som gör att de kan finansiera sin verksamhet.

Vi skulle vilja att det blev en nationell politik. Jag vet att det pågår något sådant arbete på utbildningsdepartementet. Det är inte bara elever i Stockholm stad som behöver få det här så klart.
Det är lite olika grejer.

Jag sitter i utbildningsnämnden nämligen!

A: Och är lärare!
G: Ja, precis!

A: Han är vice ordförande i socialnämnden också.

Jag tänker också att - du pratade om hur man inkluderas i skolan. Vi har Fritid för Alla, där vi försöker ha aktiviteter i samband med avslut på skoldagen, för alla. Det inkluderar funktionsnedsatta så klart, att få en delaktighet i en organiserad aktivitet.

Men också för att få aktiva raster, där man har organiserade lekar - det kanske inte är rätt ord.. Men uppgifter, aktiviteter, för att bryta isolering.
Det finns sådana saker som jag vet pågår. Jag sitter vägg i vägg med skolborgarrådet.

G: Man är lite proaktiv och ser till att fånga upp elever?

A: Vi vet att barn som idrottar och rör på sig presterar bättre i skolan, mår bättre, och lättare när de kommer ut i arbetsmarknaden. Lite lättare att få sociala band. Det finns massa fördelar med att få aktiv, fysisk aktivitet.

G: Ni har gett mycket eloge under kvällen till funktionsrättsrörelsen, att ni får mycket tillbaka, och det är de som lyfter frågorna och håller frågorna högt på agendan.

Jag vet att många organisationer och föreningar i dag, med det rådande ekonomiska klimatet kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan, och få igång verksamhet och få personal.

Vad gör ni för att hjälpa rörelsen att överleva?

A: Vi har föreningsbidrag som räknas upp, men det är inte många. De har inte räknats upp på många år, generellt.
Det kan man absolut kritisera oss för. Oavsett färg på styre är det en sådan sak som inte riktigt fått utrymme som jag tror att det egentligen skulle behövas.

Problemet är att det kommer fler och fler organisationer, och det är inte bara inom funktionsrätt, utan det är inom flera olika sektorer. Kvinnojourer och sådant. Det är samma pengapåse man delar på dock. Samtidigt ökar hyror och allting annat.

Vi behöver se över hur vi ska göra i framtiden, det är inte hållbart i längden.

G: Du är inte nöjd med detta?
A: Nej, men det är svårt i ett kärvt ekonomiskt läge också. Vi behöver vänta tills det går upp.

G: Vi pratar generellt om föreningar. Man ser just föreningarna som hör till funktionsrättsrörelsen - i den roll de spelar, att vara kunskapsförmedlare, och hålla fokus på frågan, att man lägger extra krut på dem? Vad säger Jan?

J: Det är väldigt svårt att säga, för det är klart - hade vi suttit här med en grupp organisationer som jobbar med hemlöshet tycker de att det ska prioriteras, eftersom det finns människor som sover på gator.
Eller med de som arbetar med missbrukare.
Men det är ett dilemma när man jobbar just med föreningsstödet inom det sociala området, varje grupper är så att just den och den personen ska få mer.

Men jag tror, inledningsvis, att vi skulle kunna titta på de här föreningsbidragen och se om man ändå skulle kunna tillåta funktionsrättsrörelsen. Det skulle kunna generera fler medlemmar till organisationerna.

Det, i sin tur, gör också att inkomsterna stärks.

Det är en annan väg att gå.

Jag har aldrig tänkt på vad det finns... Ni berättade häromåret... Det sågs över för något år sen..
G: Vilken begränsning?

J: Det är det jag inte fattat, man får inte bedriva arbete hur som helst för dessa pengar. Det ska gå till aktiviteter som föreningen gör, men inte det här att...
G: Utåtriktade?
J: Nej, i många utsatta områden är man inte medveten om att organisationerna finns, men det är väldigt många där som tillhör målgruppen, så de skulle kunna ha jättemycket nytta och glädje av att komma med.

Där kanske vi har varit lite fyrkantiga.

G: Identifierat behov, att det finns det i områdena?

A: Absolut, det finns. Och det är en verksamhet som kompletteras med socialtjänsten.
Men det ska finansieras med medlemsavgiften - det är så man har tänkt sig i det systemet, men jag förstår absolut behovet.
Jag tror att det finns - vi skulle behöva uppsöka områden, som på många olika sätt, i olika förorter i Stockholm. Vi vet att det är deltagande i föreningslivet, det är lågt generellt. Många spelar fotboll, men gör det inte  lag, vi behöver få igång hela det svenska föreningstänket, helt enkelt, med det starka civilsamhället, vi är inte alltid starka där ute i orterna.

G: Vi har en person med oss i dag: Kristina Jonsson. Hon jobbar med tillgänglighet på Stockholms bibliotek. Apropå vad vi pratat om i dag. Där är Kristina. Vill du berätta om hur du jobbar och vad som finns på biblioteket - just med tanke på att nå ut och möta människor?

Kristina: Tack att jag fick komma hit. Intressant att lyssna på er. Jag är samordnare för tillgänglighet på Stockholms stadsbibliotek. Vi har 40 bibliotek runt om i staden och 350 personal som jobbar på biblioteken, allt detta ska alltså samordnas. Arbetet för bättre tillgänglighet: fysiskt, digitalt och kognitivt.
G: Det låter som en stor, diger arbetsuppgift för dig att ha koll?
K: Intentionen är att vi ska bli bättre och rivstarta detta arbete. 
Vi började i januari och det ska pågå i två år till att börja med. Vi får se sedan.
Jag ska inte göra det själv. Tanken är att alla inom biblioteken ska göra det tillsammans. Det måste in i strukturen på något sätt. 
Då är det här uppdraget en kugge i det.

Vi har kontaktpersoner i alla biblioteksenheter, det finns 10 stycken. Och även de administrativa delarna: inköp, kansli och digitalt bibliotek. Alla har kontaktpersoner som jag jobbar med, vi är ett nätverk.

G: Hur har arbetet gått så här långt: att öppna upp för det här och få personalen intresserad av dessa frågor?
K: Det har gått jättebra, vi har mycket kompetens och driv. Det behövde komma fram och vi behövde dela erfarenheter och se att det finns goda exempel när vi jobbar på plats. Det går bra, skulle jag säga.

G: Biblioteken har mycket i form av böcker och litteratur för vuxna som är lättlästa här. Ni har också tagit fram böcker, dels på lättläst svenska och böcker och funktionshinder. Jag har läst boken av Margareta Persson som är otroligt bra.

K: Vi ska inte bara jobba med tillgänglighet, enligt alla våra styrdokument. Nu har vi lättläst litteratur, punktskrift och talböcker. Jag tog med en bibba med böcker som har teckenstöd, taktila böcker osv. 
Det finns många möjligheter här och mycket aktiviteter också som vi ... Mer och mer ska försöka anpassa så att alla får tillgång till dem - antingen som riktade program eller delvis anpassade. Får vi till det nu här framåt så kommer vi att få med oss hela organisationen sakta framåt, i stället för att det ska vara några som driver organisationen intensivt och så slutar den personen och arbetet faller.

Strukturen är att få det att bli långsiktigt.
J: En fråga. Ingår det också.. Vi pratade om möjligheten till arbetsplatser. Ingår det också i uppdraget att titta på biblioteket som arbetsplats för att möjliggöra för någon som har en funktionsnedsättning att jobba eller få praktik?
K: Det gör det. Vi jobbar nu med att få platser för feriearbetare med funktionsnedsättning. Och att få in unga under höstlovet och jullovet. Så feriearbete är jätteviktigt.
Fritid för alla är vi med i. Jag är med där i alla fall.

Apropå den ekonomiska kärvheten så är det vad vi tänker.. Vi får skapa synergi med vad vi har. Vi ska få in fler aktiviteter över förvaltningsgränser och stadsdelsgränser och kompetensutbilda oss.

G: Tack så mycket.
Frågor?
-Massa!

G: Då kommer micken till dig. Varsågod.

-Jag heter Per Gunnar Norlin. Ordförande i personksadeförbundet i Stockholm. Och även varit i styrelse för rehabilitering.
Jag vill tala om tillgänglighet och trafik. När jag skakade mig i mars för 20 år sedan i Italien och är rullstolsburen. Jag rullade runt politiker i rullatorer och så för att de skulle se hur det är att vara så. Tillgängligheten i Stockholm har sjunkit.

Men olyckan i Italien har gjort att jag varit 14 gånger på rättergångar i Italien, och har en uppfattning hur tillgängligheten är i Milano och Rom. Eftersom jag har jobbat med frukt och grönsaker så har jag varit mycket i Italien innan olyckan. Jag har forsatt att resa. Så när vi var utomlands, när de fällde ner - för att jag skulle ta mig upp med rullstol blev jag förvånad och samtidigt imponerad. Jag har varit i USA några gånger. Det är utan tvekan överlägset bättre än i Sverige.

Utgångspunkten för insiktsutbildningarna och studierna jag har varit på, så har Stockholm halkat efter.
Det har förbättras, men omvärlden har gjort det mer.

G: Får jag fråga: ensiktsutbildningarna, det var som ni hade för politiker, för att visa att "det här behövs?".

P: Tjänsteman också, det var kanonbra.

G: Finns det längre?

P: Man hade en - fram till 2010... Jag höll på med det här i kanske 3-4 år, jag minns inte exakt. Men jag minns så väl när jag var ute med Stockholm stad, eller kommun, och vi rullade. Ni vet vid Stadshuset var det mojjen som säljer, ner mot Riddarfjärden, och det är en ganska häftig ramp. Jag vill inte säga namnet på personen - men jag hade inte kunnat ta mig upp på rampen. Men när han inte kunde ta sig upp skrek han som en syren "Jag ska dra in tillståndet för er ...."

Det blev väldigt konkret. Jag tänker på - när jag var i Milano för precis två månader sedan, för att gå på en rättegång. Jag flög ner själv, helt själv. Trottoarer är så bättre nerfasade än här, det är genant.

G: Vill ni kommentera att Stockholm har halkat efter övriga i världen?

A: Jag måste erkänna att jag har dålig koll på övriga världen. Men vi har en läxa att göra alltså.

Framförallt när det är -  jag får prata med trafiknämnden och mina partikamrater och kolla på vad vi kan lära oss.. Det lär finnas nära exempel, men man kanske kan kolla på..

P: Det är småsaker. Har du en handikappplats så trottoaren inte är nerfasad bakom handikappatsen, och jag ska ut i trafiken till närmsta övergångsställe.

G: Insiktsutbildningar är ett bra namn.

J: Ja, det lustiga är att -jag vet inte om det var inom just det projektet, men jag har varit med om en sådan, när jag var i stadsdelsnämnden i Skärholmen. Vi fick prova på att vara synskadade och rullstolsburna. En konsekvens var att, alla, inklusive vår stadsdirektör, upptäckte att det gick faktiskt inte att ta sig upp med handkraft över en ramp in till medborgarkontoret, och det blev en förändring snabbt, efter den upplevelsen.

Vi kämpte verkligen för att ta oss upp, för det gick inte överhuvudtaget. Märkligt att ha byggt en sådan ramp ändå!

G: Som ni var inne på tidigare, man pratar och glömmer bort, men när saker sätter sig i som ett fysiskt minne, och känner på hur det känns att inte kunna minns man.

J: SRF var duktiga på att bjuda in - före pandemin gick jag på en synskadevandring, men jag går gärna igen.

- Det var med mig!

J: Ja, det var väldigt obehagligt, men också väldigt intressant! /skratt/ 

- Får jag fylla på? Vi ska ha insiktsutbildning senare i vår i föreningen, faktiskt, men nu är ju snön här.

P: Det är ju aktuellt.

Anna: Anna Quarnström, ordförande för funktionsrätt. Något år hade vi ganska stora problem med tillgänglighetsarbetet på gatorna, för ett antal miljoner hade satts in i budgeten för att hantera gatorna. Men det var mer att snygga till övergångsställena på Östermalm. Det gäller att se om det finns en jämlik spridning på pengarna och hur de används.

Jag gillar att prata om social trygghet.

Ibland pratar vi om funkisfrågorna, som att vi är på en liten ö, och det är inte så. De fångas upp i olika rapporter som handlar om annat delvis. Jag har två frågor: ena är den sociala tryggheten för personer med funktionsnedsättning, hur det påverkar dem i trygghet i övrigt.

Hur ska vi hantera det här framåt, och vad säger siffrorna om detta?

Det handlar om rapporter kring vilka som rekryteras in i gängen. Vi ska inte in i den frågan, men det är överrepresentation med personer med funktionsnedsättning eller barn med funktionsnedsättning. Vad kan vi göra med det?

G: Bra frågor.
Tryggheten och rekrytering till gängen?

A: Det är precis som Anna säger, det är en grupp som sticker ut mycket i trygghetsmätningarna, det är de som identifierar sig som funktionsnedsatta i enkätundersökningar.

Om man kollar tryggheten i Stockholm är den ganska konstant. Man kan tro att otryggheten ökar, men upplevda tryggheten är på kanske 90 procent, men för funktionsnedsatta är det högre.

De är mer otrygga än äldre. Vad vi ska göra - vi har gått ut med en kallelse till rundabordsamtal, med anledning av att vi fick resultaten ganska nyligen, och hoppas få ställa frågan vid mötet och se vad vi kan göra för att förbättra.

G: Otryggheten har ökat bland funktionsnedsatta?
A: Ja, men i övrigt ligger det still. Det går "åt fel håll", vi måste göra något åt det.

G: Det var också frågan att unga med funktionsnedsättning är överrepresenterade när det gäller rekrytering till kriminella gäng. Jag visste inte om det, men ni kanske visste det?

J: Återigen, det här med funktionsnedsättning, det är ett vitt begrepp, det är inte en massa - ja, det är inte en i rullstol som går runt och skjuter och spränger. Det är hög representation för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller en del intellektuella svårigheter.

Det är intressant, om saken man har identifierat hur socialtjänsten ser på pojkar och flickor, och pojkar är mer inblandade.

Pojkar tittar man mycket på problembeteendets inom socialtjänsten.
Men när man tittar på flickor tittar man mycket hur det är i omgivningen, varför det blivit så? Hur är det med föräldrarna? Det är en annan ingång till det. Men man skulle behöva titta på pojkarna på samma sätt, det är andra faktorer, där funktionsnedsättning kan vara en del.

Nu kommer det i februari ett nytt stödmaterial som SKR och -- universitet har utvecklat, för hur socialtjänsten ska kunna jobba på ett mer jämställt sätt.

Det skulle kunna vara en del i den här. Vi har en samhällsvård som inte funkar, och det är en stor fråga.

Alexander och jag har klagat på regeringen i tid och sekund och minut över hur dåligt det funkar.

Men det här att titta mer i helheten kring pojkar, tror jag skulle kunna vara ett led i att få ett bättre stöd till dem, snarare än att bara säga "du är dum och elak, varsågod och skärp till dig", som det är lite förenklat nu.

G: Inte bara fokus på beteendet i sig.

Bra, vi ska se, varsågod.

- Jag heter Kristina, är 57 år, gått ut grundskolan utan att kunna läsa och skriva, och har adhd, jag har kämpat tre år till körkort, manuellt alltså.

Om man krockar, blir påkörd, vad som helst - jag förstår, cyklist. Alla har olika problem i livet, men jag fick inte något stöd, men jag har kämpat. 
Att sitta i rullstol, ibland önskar jag att jag satt i rullstol. Jag gick på komvux, barnskötare, och skulle gå specialistlinjen, men jag lyckades inte med det. Men körkort har jag kämpat med i tre år. Jag har jobbat måndag-fredag i flera år som undersköterska, men tack vare min assistans får jag mycket hjälp där.

Men jag har mycket fysisk hjälp, men mitt liv är att hitta lugnet. Min mamma var orolig, hon blev bara 43 år, men jag är i alla fall 57 år.

G: Det känns som att du har kommit - du har tagit dig väldigt långt, och kämpat hårt och gjort mycket själv, låter det som.

- Ja, jag läser mycket böcker, nästan mer än förut. 

Jag gjorde preparandkurs - jag hade ett mål efter det, men jag vill kunna jobba på kyrkogård, om man klarar kursen har man två år för att få licens. Jag har cyklat fram och tillbaka och pluggat efter jobbet för att göra det.

Jag ska söka om kursen igen för att jag har gjort något av situationen.

G: Det är tydligt att du har gjort det.
- Jag tar aldrig droger, röker inte, mitt liv är träning - jag blev opererad för artros, men har undvikit vissa saker.

G: Tack för att du delar med dig.

-Jag vill gå in på många sakfrågor. Jag heter Lennart, sitter i funktionshinderrådet i Årsta-Vantör.
Vi har skrivit under, i Sverige, FN-konventionen för personer med olika typer av funktionshinder. Sedan 2009. Stockholm har ett delaktighetsprogram som går tillbaka till 2014 och behöver revideras. 
Programmet som går ut nu, jämfört med det som är ute på remiss, är hur fint som helst och låter hur bra som helst. Det bygger på FN-konventionen. Som vi är bundna av. Vi har fått kritik av FN.

Så säger ni: "tidningarna skriver så lite... Det är tråkigt." men programmet ska vara vägledande för varje nämnd och bolag. Varje bolag har ett funktionshindersråd. Ni ska guidas av FN-konventionen i alla era åtaganden. Inget har hänt. Det har gått neråt. Även i skolan - färre elever går vidare till gymnasium eller yrkeskola.

Men varför följer ni inte ert eget delaktighetsprogram? Ni säger att ni ska börja på nytt hela tiden. Det är oerhört frustraterande.

G: Den här kritiken: det går för trögt och långsamt?
A: Att programmet görs om är att det går ut...
-Det går ut i år!
A: Ja, det går ut 2023. Vi behöver nytt 2024-28.
Vi behöver nytt program.
Men själva programmet är inte problemet, därför görs det väldigt få korrigeringar. Problemet är implementeringen. Vi ska se till att folk ser att det är Stockholms stads program, för alla. 
Det finns absolut ett arbete att göra, att få implementering i hela staden.

G: Jan?
Jan: Jag skulle säga ... Det är inte omstart hela tiden,. Däremot går det i cykler för olika verksamheter vad som fungerar bra och inte.
Jag började jobba som lärare 2001... Då visste man nästan ingenting skulle jag säga, om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Eleverna var störande som skulle ut ur klassrummen. 
Många skolor har kommit långt och NPF-säkrat. Det fanns undersökningsgrupper, det var nedlagt. Inte heller fanns det någon specialutbildning.

Du vittnar om att vi ligger efter. Det håller jag med om.
Vi pratade om bussarna med trappsteg tidigare, så man kom inte på med rullator eller käpp. Instegen är bättre i dag och det har gjort bättre avfasningar.
Det handlar om att kunskapen är för dålig för de som ska genomföra det. Det blir fel i själva utförandet, helt enkelt.

Vi har funktionshinderinspektörer som tittar på olika grejer och påtalar olika brister. Då blir det bättre där. Men då blir hållbarheten sämre. Man tappar på andra håll. Det är det, snarare, som är problemet - det cykliska.
Politiken tycker att det ska vara hållbart över tid. Hur man ska komma åt det vet jag inte. Jag håller med och inte. Det händer saker men så ramlar det tillbaka.. Osv.

A: Jag tror att vi har ett arbete med den fysiska tillgängligheten, vilka krav vi ställer i upphandlingar. Vi glöms bort, eller det inte definierat. 
Blir det tilläggsbeställningar och så låter man bli att göra något och tänker att man göra det sedan. Så man ska bli bättre på ställa krav i upphandlingar. 
Det är underentreprenörer, under underentreprenörer som gör saker.

-Jag tänkte säga: jag heter Lotta och varit med länge i funkisrörelsen i Skärholmen.
Styrdokumentet är utmärkt och som bolag och styrelser ska lägga upp sin verksamhet kring.
-Det står även i FN-konventionen, artikel 3.
Lotta: Jag vill höra av er, som sitter i toppen av det politiska. Hur kommer ni att utveckla samarbetet för råden? Kommer staden att ge stöd åt de olika råden som vi i många fall, som nu, slagit ihop råd i stadsdelar.  

Tanken är att få ett mycket större inflytande över hur verksamheten - expeterna, de lokala expeterna sitter i råden, det är därför man har råden.

Jag vill höra: hur ser ni på hur råden ska användas och utvecklas?

A: Absolut, jag kan svara. Du svarar lite på det. Den här förändringen som gjorts har gjorts med just den avsikten att man ska - i stället för att sitta och recensera beslut som redan tagits eller ska tas. Att man kommer in tidigt i processen - om det handlar om en parklek som ska göras i stadsdelsförvaltningen, eller om en skola ska byggas.
Man kommer in mycket tidigare i processen, innan det finns en tjänstemannaskrivelse som förhandlats mellan olika partier. Och när allting är färdigpacketerat är det i funktionshinderråden. Att man är i början av snöret, så synpunkterna kommer med hela vägen.

Jag tror på den här modellen. Det var mitt första ärende som jag föredrog som borgarråd.
Men det ska utvärderas. Jag ska inte säga att det är något vi ska skruva i, vi behöver absolut göra det.

Jag tror att vi har en modell som gör att det kommer bli bättre.
Det implementeras i år, det måste rullas något år till innan vi kan göra en utvärdering.

G: Hade vi en fråga här? Nej? Okej.

Då tar vi här, och sen Sandra.

P: Äntligen kommer frågan upp som jag kom hit för.
Jag har slagits med rättsväsendet ganska många år när det gäller funktionsrättskonventionen. Det är så att Sverige har ratificerat. 26:e november 2009, rådet.

Därför har jag, ett par mål, begärt att svenska domstolar ska hämta förhandsavgöranden från EU-domstolen. Det avslår svenska domstolar regelbundet.

Att socialdemokratiska regeringen för ett par år sedan ville ändra diskrimineringslagstiftningen, konstaterade att svenska domstolar - eller, svenska rättsväsendet, är de som struntade i diskrimineringslagstiftningen.

Svenska domstolar har ingen skyldighet att ta hänsyn till sin verksamhet. Däremot att göra lokalerna tillgängliga. Men det är inte riktigt samma sak.

G: Jag förstår allt detta, och det är en stor egen problematik. Har du några konkreta frågor till Jan eller Alexander?

P: Vi kan ta en sådan sak som Liljeholmsbadet, som Liljebadets Vänner beslutade i högsta domstolen, och fick talrätt gentemot staden.

Jag begärde, för personskadeförbundet. Vi har använt LIljeholmsbadet sedan 50-talet, haft avtal och brukat det tills man plötsligt tar ner det 2016.

Därför lämnade jag också in, för Personskadeförbundets räkning, om detta.

Men domstolarna erkänner inte talerätt, trots att det här rörs om rehabilitering och habilitering.

G: Det har att göra med juridiken.

A: Det badet har varit prat om under en längre tid...
P: Funktionsrättskonventionen och EU-domstolen, den sociala pelaren ingår i detta.
Man har exklusiv behörighet i EU-domstolen, och behandlad behörighet.

Sociala pelaren ingår i detta. Därför ska EU-domstolen tolka lagstiftningen i detta fall. Något sådant fall har inte kommit upp, man sopar det under mattan.

G: Tack för inlägget. Vi hade en fråga: Sandra, hade du?

S: Jag ville bara kommentera...

Först och främst vill jag tacka för att ni tog er tid, och vill tacka från funktionsrätt Stockholm stad för att vi får ha samtalen med er. Vi tycker det är så himla viktigt att vi träffas och får tala om dessa frågor. Som ni säger är det inte ofta det görs.

Någonting som jag vill väcka är - när ni pratar om att det inte finns spärrar i utredningsarbetet, att man kan bygga något utan att det händer, eller inte blir tillgängliga.
Vi från vår organisation har föreslagit att man har ett perspektiv i utlåtande och yttranden från staden, precis som att ha ett jämställdhetsperspektiv, och funktionsrättsperspektiv, just så att inget utlåtande går igenom någon nämnd, utan att det här finns med, så att säga.

Jag ville bara höra, rent spontant: vad säger ni om det? Vi har pratat om det förut också.

G: Ja, jättebra att det här perspektivet finns med.
Det är lite det ni har varit inne på, kring implementering.

A: Jag är inte övertygad att det i praktiken för skillnad. Vi gör jämställdhetsanalys och barnrättsanalys på alla beslut vi tar.

Jag tror inte att inte ens de analyser vi gör påverkar besluten så mycket i sig.

S: Är det chimärer? 

G: Lite tomma ord?
A: Ja, jag tycker inte delarna av beslutsunderlaget fyller den största funktionen. Man behöver väva in det i själva huvudanalysen, i varför vi gör projektet, än att ha som en bisats vid sidan om.

G: Finns det en risk att det blir att man bara checkar av. Att det inte blir ett djup i frågan?

A: Det finns sådana tendenser, framförallt i analyserna i stadens beslutsdokumentationer.

G: Intressant, och lite skrämmande, att det är så.

Jan?

J: Jag håller med om - jag minns när jag var socialborgarråd, påtalade jag många gånger till socialförvaltningen om "vad är det här för dålig jämställdhetsanalys? Påverkar det både kvinnor och män? Ja det gör det".

Men så stod det inte mer. Det var några rader, och det hade jag kunnat räkna ut själv, att det påverkar både kvinnor och män.

S: Är det inte fel i styrningen, om hur man...
J: Det är det som Alexander är inne på, egentligen, rubrikerna är ju - kan vara fina och bra, men jag är inte alltid säker på att det är det som gör konkretionen. Man behöver få in tänket redan från början, och det är där som politiken blir ganska viktig, faktiskt, i att hela tiden granska de här snarare, med de glasögonen.

Det är något för oss som partier, att utbilda våra förtroendevalda i. Som ni sa tidigare: socialpolitiker har en tendens att hamna i socialnämnderna med det är våra nämnder som skulle behöva ha det här perspektivet.
Vi hade i vår ledargrupp för stadspolitiker kring byggen och vår stadsbyggnadspolitiska talesperson.. Där kan vi påverka också.

G: Det lackar mot jul nu. Om ni bara jättekort får önska er något och sätta på önskelistan till tomten?
A: Fred i Gaza.

J: Det måste vi alla önska, tänker jag.
För att inte sluta med den tragiska utvecklingen tar jag något personligt i stället. Jag tycker det är mysigt kring jul att äta en marsipangris. Jag hoppas jag får en sådan.
A: Jag vill ha en nubbe. Min fru är gravid så det är inte så populärt.

G: Det är ni värda. 
Tack för att ni kom! Tack för bra frågor. Ingen jättestor publik men en bra och uppmärksam publik. Tack och ha en fin kväll!